Film Det pratas inte mycket i den här karga historien. Men när ”Korparna” möter ”Brokeback Mountain” blir det som till slut äntligen artikuleras desto mer betydelsefullt – och riktigt romantiskt.

När vi först möter Johnny är han sinnebilden av någon som ständigt har alla taggar utåt. Påtvingad ansvaret för familjegården i Yorkshire-trakten vaknar han bakfull och bitter varje morgon. Farmodern vakar över honom med en ständigt ogillande min och ingenting verkar duga, ens för pappan som drabbats av en stroke. Johnny är tyst och arg och har sex med en halvbekant kille men är väldigt tydlig med att han absolut inte vill ha någon ytterligare kontakt. Det är inte så lätt att gilla Johnny.

Men så anlitar pappan en rumänsk gästarbetare när det är dags för lamning på gården. Och in sveper Gheorghe.

Artikelbild

I ett mystiskt, nästan helt ordlöst samförstånd inleds så en passionerad relation som får Johnny att sakta, sakta dra in sina taggar och släppa sin bitterhet.

Francis Lees fina och totalt tonsäkra debut är egentligen inte en helt ovanlig kärlekshistoria; Två personer möts, kärlek uppstår, liksom komplikationer, den ena fuckar upp allt och måste sedan växa som människa och inse vad han håller på att förlora.

Ändå känns den här historien unik, dels för att skildringar av homosexuella relationer fortfarande är fåtaliga. Men också för att miljön skildras så naturalistiskt. Det pissas, kalvas, kräks och liggs i leran. När ångan slår upp ur nudelkopparna framför en öppen eld känner man hur kryddpåsen doftar och känslorna svallar.

Fotot är vackert och huvudpersonerna perfekt rollbesatta – och de blir vackrare och mer sympatiska ju längre in i filmen vi kommer. Framförallt Gheorghe, som enormt hjärtevärmande räddar livet på ett bortstött lamm genom att fiffigt klä in det i ett annat lamms päls, ger ”den rumänske gästarbetaren” en egen personlighet.

”God’s own country” handlar om att likt det lilla lammet hamna rätt i sitt skinn, att med lite hjälp bli den man är menad att bli. För Johnny tar det tid. Och för alla romantiker där ute blir det mycket tillfredsställande att hänga med i hans utveckling. (TT)