Övers: Ninni Holmquist

Norstedts

Herregud, som hon skriver, danska Helle Helle! Ur vardagens trivialiteter plockar hon fram människan i hennes ensamhet, sårbarhet och kärlekstörst.

Artikelbild

Romanen "Om du vill" är inget undantag. Så nominerades den också till Nordiska rådets litteraturpris i fjol. Nu kommer den på svenska.

På 150 korta sidor berättar Helle om den tafflige enstöringen Roar som lyckas springa vilse i en dansk höstlig skog under ett seminarium hans jobb skickat honom på. I skymningen irrar han och en lika vilsekommen kvinna ihop. Där börjar det.

Med ömhet, humor och stark realism beskriver Helle hur Roar och kvinnan hittar ett vindskydd, där de tillbringar natten allt frusnare och törstigare. Han med en stor blåsa på hälen. Hon magsjuk av dåligt vatten, något som gör att de blir kvar i skyddet också sen dagen grytt.

”Jaha, på så vis”, säger kvinnan, när Roar antyder att han aldrig hinner förse sig ur företagets fruktkorg innan den länsats, eftersom hans rum ligger lite avsides.

Roar lagar datorer. Det fanns en gång någon som hette Grete i hans liv och han bor på hotell på grund av vattenläcka i bostaden. Det är allt man får veta om honom. Ändå tar han fast gestalt, där han bekymras över kvinnans tuggummipaket som han lyckas fippla bort i mörkret och över henne.

Desto mer får man veta om kvinnan. Med små antydningar lyckas Helle servera hela hennes liv. Alltid lika ensam, också när hon bodde i kollektiv. Där fanns Christian. Mascaran som hon satte på de morgnar hon och Christian skulle samtidigt till bussen. Sen flyttade han in i samma rum som en av de andra tjejerna.

Till sist blir det trots allt kvinnan och Christian. Frid och fröjd! Och sedan frustration! Enkelt och skoningslöst påvisar Helle vad som fräter sönder ett förhållande.

Christian har sonen Buller. Underbart beskrivs kvinnans kärlek till denne lille pojke.

Underbart beskrivs också hur försiktig närhet skapas mellan två främlingar i ett iskallt vindskydd. Titeln, "Om du vill", pekar mot en möjlig fortsättning.

Bokens slut matchar inte resten av den underfundiga berättelsen. Ändå vill jag säga till dig, Helle Helle:

– Jag älskar dig! Hör du det!