På Pizzeria Sandbyhof spelade Fredrik "Frallan" Jonsson, gitarr, Kjell Gustavsson, trummor och Surjo Benigh, elektrisk ståbas.

Det svängde enormt när de tre fullblodsproffsen bjöd på flera timmar med främst covers, men också några av "Frallans" egna låtar (som hörs på radio ganska ofta).

Låtarna var en salig blandning med mycket Bob Dylan, Cornelis, Bruce Springsteen och Elvis. Gemensamt var de sköna versionerna med djärva takter och halsbrytande improviserade, musikaliska utflykter i såväl musik som sång. Utflykter som alltid landade perfekt.

En ren njutning att lyssna på så duktiga musiker.

"Frallans" jättenävar hanterar gitarren som en liten ukulele och lyckas få den att låta som både solo och komp på samma gång. Ett under att strängarna håller.

Surjo Benigh spelade lyhört och när det krävdes fick han till rätta stompet i otroligt svängiga versioner av låtar man trodde sig ha hört i alla tappningar som går.

Kjell Gustavssons trumset var bara en virvel, en high hat, en cymbal och lådan till virveltrumman som baskagge. Det räckte fint för en så rutinerad batterist.

Med små, "vältajmade" medel skapade han och bandet ett otroligt driv. Det lät mycket och enormt bra utan att komma i närheten av hörselskyddsnivå.

I början på juli är bandet tillbaka på Sandbyhof. Missa inte det. Alltför många missade spelningen i onsdags på grund av vädergudars nyckfullhet och EM i fotboll.