Gunilla (som hon hette innan en musiklärare formade ett mer personligt namn åt henne genom att plocka bort första stavelsen) föddes i Hofors, växte upp i Borlänge men råkade hamna i Västervik för att hennes far, Ivar Pierrou (själv violinist) fick uppdraget att leda och förnya Västerviks Musikskola. Nillas storasyster Eva, den skickliga pianisten, fick uppleva detsamma men kom senare i livet att själv hitta ett liv i vår stad. Till exempel var hon en av solisterna i Lördagsmusiken i S:t Petri kyrka. Mycket av det nämnda hände annars för längesen

Den 2 oktober detta år fyllde Nilla Pierrou 65 år och det fick henne att tänka ut en present som hon döpte till "Mina Jubileer". Numera bor ju Nilla i Sverige. Men hennes liv som violinist har mest gett märken utomlands och sträckt sig över stora delar av världen. I flera sammanhang har begrepp som "världskänd" pendlat kring henne.

Växer man upp i en familj där båda föräldrarna är besatta av musik, både privat och som pedagoger, är det nog ofrånkomligt att musikbildningen börjar minst lika tidigt i livet som vanliga skolan.

Nilla fick snabbt Lille Bror Söderlundh som lärare. Och redan som 14-åring kom hon in på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där hennes huvudlärare blev Sven Karpe - känd som en av vårt lands förnämsta violinlärare.

Efter diplomexamen 1966 blev en annan berömdhet, André Gertler i Bryssel-konservatoriet, hennes lärare. Förutom en mängd turnéer kom hon efter sin examen att från 1977 till 2000 att verka som docent vid Musikkonservatoriet i holländska Maastricht.

Att undervisa passade Nilla, det står klart. Men visst påverkade det arbetet hennes mest älskade projekt, att ge konserter. Förutom att ställa upp i internationella violintävlingar.

Och allt ledde fram till betydande framgångar. Inte bara i Europa. Även i USA blev hon ett namn.

Först för 7 år sedan flyttade hon åter till Sverige och valde Rättvik som sin boplats. Och nu har hon alltså gett ut den nämnda cd-utgåvan "Mina Jubileer". Fyra cd innehåller det eleganta lilla "albumet" och omfattar inspelningar från både 70- och 80-talet med såväl klaverackompanjemang som stor, orkestral bakgrund.

Egna konserter ger inte Nilla Pierrou längre. En handledsskada för ett par år sen är orsaken.

Men när hon senast besökte Västervik var det i samband med Orkesterföreningens Jubileumskonsert den 6 oktober. Då deltog hon som en av förstaviolinisterna hela konserten igenom.

Om de nämnda cd-skivorna är det nog lika bra att jag istället för antalet verk räknar antalet satser. Flera av de ingående satserna känns som självständiga verk. Då blir summan mer än 40 musikstycken - mycket personligt valda. Med tonsättarnamn som Bach (hela cd nr 1), Brahms, Albert Huybrechts, Beethoven, Bror Beckman, Grieg, Schubert, Stenhammar, Kodály, Lars-Erik Larsson, Eugène Ysaÿe och Alban Berg.

Detta vill jag då peka extra på: valen hjälper till att vidga bilden av Nilla Pierrou som tolk. Och kvalitet, både inlevelse och teknik är genomgående utsökt.

En svit jubileumskonserter känns det som. Tid tog det att lyssna igenom alltsammans. Men upprymd blev jag åtskilliga gånger. Trött blev jag aldrig.