Det berÀttar VÀstervikskonstnÀren och författaren à sa Frosterud JÀgerhorn som har ett viktigt finger med i projektet.
I januari 2012 trĂ€ffade vi filmaren Agneta UlfsĂ€ter Troell, tillika Arre EssĂ©ns barnbarn, och Ă sa Frosterud JĂ€gerhorn som just hade dragit igĂ„ng arbetet med filmen â ett projekt som nu alltsĂ„ resulterat i inte mindre Ă€n tre filmer.
DÄ var tanken att filmen skulle bli en timme lÄng och att den skulle fÀrdigstÀllas inom ett halvÄr.
Men det blev till att tÀnka om.
â Det hĂ€r arbetet har bara vĂ€xt och vĂ€xt, förklarar Ă sa JĂ€gerhorn.
Det visade sig nÀmligen finnas mÀngder av dokument bevarade, bÄde frÄn Arre Esséns professionella gÀrning och frÄn hans privata liv. Arre Essén hade alltid papper och penna pÄ fickan och skisser pÄ gÄng.
En av filmerna heter just "Alltid med pennan i hand".
â Halva den filmen handlar om Arre som tecknare och konstnĂ€r och halva om VĂ€stervik, staden dĂ€r han levde och verkade i över 30 Ă„r.
De övriga tvÄ filmerna heter "VÀstervik i takt med tiden" och "Det var en gÄng en morfar".
Ă sa har skrivit manus till "VĂ€stervik i takt med tiden".
â Den handlar om VĂ€sterviks historia, hur staden vuxit fram, vad som hĂ€nde under rivningsraseriet pĂ„ 50- och 60-talen och om hur staden ser ut i dag, berĂ€ttar hon.
Arre Essén ville bevara stadens gamla bebyggelse medan hans eftertrÀdare, stadsarkitekt Claes Grebius, hade motsatt uppfattning.
â Grebius stod för det moderna. Han ville riva kvarter för att bygga vĂ€gar i stĂ€llet. Han hĂ€vdade ofta att "bilen har kommit för att stanna", sĂ€ger Ă sa som har klara minnen frĂ„n perioden.
Hon var en av dem som demonstrerade mot den planerade rivningen av bebyggelsen pÄ gamla norr.
Demonstrationerna hade effekt.
Att à sa, som har ett stort lokalhistoriskt intresse, men aldrig arbetat med film kom in i bilden beror pÄ att hon för nÄgra Är sedan skrev om Arre Essén i Tjustbygdens Ärsbok.
I samband med det tog hon kontakt med sin gamla skolkamrat Agneta UlfsÀter för att be om hjÀlp med en bild till artikeln.
Ett par Är senare var det Agneta som tog kontakt med à sa.
Agneta hade bestÀmt sig för att göra en film om sin morfar och ville gÀrna ha à sas hjÀlp med researcharbetet, i synnerhet nÀr det gÀllde att leta bevarat material i VÀstervik.
â I kommunarkivet hittade jag kartong efter kartong efter kartong fulla med sĂ„dant som Arre EssĂ©n sparat pĂ„ och som alltsĂ„ bevarats efter hans död.
â Jag hittade exempelvis mötesprotokoll av olika slag med skisser i marginalen, förestĂ€llande de styrande i staden pĂ„ 30- och 40-talen. Jag skrattade mycket Ă„t karikatyrerna men undrade lite grand vad som egentligen var meningen med dem. Sedan fick jag en aha-upplevelse nĂ€r jag fann ett tal han skrivit till en julfest 1943 (10 Ă„r efter stadens 500-Ă„rsjubileum, reds anm). I talet, som var humoristiskt skrivet, lekte han med tanken pĂ„ att bĂ„de den ene och den andre vid VĂ€sterviks stads 600-Ă„rsjubileum skulle komma att stĂ„ staty i hembygden tack vare allt de utrĂ€ttat. De dĂ€r skisserna i marginalen förestĂ€llde statyerna som han skojade om i sitt jultal.
"Det var en gÄng en morfar" bygger pÄ material frÄn Arre Esséns privata familjearkiv som barnbarnet Agneta UlfsÀter Troell en gÄng fick Àrva.
Den kommer dock inte att visas i VÀstervik i vÄr tillsammans med de andra tvÄ filmerna.
â Det blir en tecknad film. ArrĂ© gjorde ju teckningar till slĂ€ktingar, vĂ€nner och bekanta och ritade och skrev sagor till sina barn och barnbarn. Den filmen har SVT visat intresse för, sĂ„ förmodligen visas den i tv sĂ„ smĂ„ningom.
Det Àr förstÄs mÄnga fler Àn Agneta UlfsÀter Troell och à sa Frosterud JÀgerhorn som varit involverade i filmprojektet. Bland andra fotograferna Oliver Lazarevski och Agnetas dotter Yohanna Troell.
â Jag har Ă€nnu bara sett korta avsnitt ur filmerna sĂ„ jag Ă€r förstĂ„s jĂ€ttenyfiken pĂ„ det slutliga resultatet, sĂ€ger Ă sa Frosterud JĂ€gerhorn.