I Russinkungen berättar han om Gustav Eisen, en zoolog, konstkännare och mångkunnig forskare, uppväxt i Sverige men som bodde större delen av sitt liv i USA. Han föddes 1847 och dog 1940.

 

Men det är också Fredrik Sjöbergs egen berättelse om hur han själv blev den han är, om barndomsåren i Västervik och om den nutida samlarfilosofen.

 

 

Han inleder boken med ett nedslag i sin skoltid när han som tolvåring stickar en halsduk i syslöjden, med mediokert resultat, och slöjdfröken säger "Noggrannheten är berömvärd, men den kan mycket lätt gå till överdrift". Ord som följt honom upp i vuxen ålder.

 

Han är flugsamlare, noggrann och uthållig. Precis som Gustav Eisen.

 

 

Fredrik Sjöberg berättar elegant och sofistikerat om samlandets mani, och filosoferar om hur man kan ställa sig till denna mani och vad den kan föra med sig. För Eisens del innebar det att han lyckades få till stånd en nationalpark i USA och rädda de mångåriga gamla seqoiaträden, men också att han odlade russin och lärde Strindberg att måla.

 

För Fredrik Sjöbergs del har det lett till både nominering till Augustpris och att hans flugsamling ställs ut på konstbiennalen i Venedig i år.

 

 

I flera sekvenser i boken uppehåller han sig kring barn- och ungdomstiden i Västervik, en tid som beskrivs som idyllisk trots att han egentligen var ett ensamt barn. Han levde barndomsdrömmen om abborrmete i Gränsö kanal och samlade nattflyn under gatlampan.

 

I tonåren lyckades han släcka gatubelysningen i hela stan genom ett finurligt trick som avslöjas på sidan 90. Om det är en sann historia (vilket jag inte betvivlar), finns det kanske fortfarande en och annan som minns detta från 70-talet.

 

 

Han pendlar mellan sig själv och Gustav Eisen och andra människor i kretsarna runt Eisen, och associerar fritt och lekande lätt. Det är som helhet ett nöje att läsa, även om den lätt raljerande stilen ibland tar överhanden.

 

Eva Johansson eva.johansson@vt.se

0490-666 21