Ni som delar förtjusningen i Östergrens sätt att skriva och berätta en historia kommer inte att bli besvikna den här gången heller. Vi lovar! Den sista cigarretten är mycket Östergrens - i ordets absolut bästa bemärkelse.

 

 

Berättelsen börjar ungefär där Gentlemen slutade. Sent 70-tal har gått över i 80-tal. Det har blivit tid för de nyrika finansvalparna att inta scenen. Det var dags för de snabba klippen på börsen som spred sig som en löpeld till konstsalongerna och gallerierna kring Stureplan. Det var många som tappade omdömet och fick glädjefnatt när de såg priserna nå nya höjder.

 

 

Bokens berättare Claes har stora, åtminstone till det yttre, likheter med författaren Klas. Han sitter i sin Skånelänga på Österlen och minns sitt 80-tal. Berättarjaget är mycket närvarande i boken. Han delar generöst med sig av sina tankar kring konsten och livet.

 

Av en slump, och mot sin vilja, blir han indragen i en spektakulär karusell kring Nils von Dardels berömda konstverk "Den döende dandyn.

 

 

Det är den tavlan som blir central för historien. Romanens egen dandy, "vännen" Jörgen, försöker ropa in Dardels "dandy" på Bukowskis för att måla över den! "Closing the deal" kallar han sitt projekt. Han misslyckades, trots alla miljonerna. "Dandyn" gick för 13 miljoner när det begav sig.

 

I stället gör han en slags fotoinstallation, eller vad vi ska kalla det, där tavlans avbildade människor är stulna lik från ett sjukhus. Detta leder i sin tur till en rad sammanträffanden och halsbrytande intriger som författaren spinner vidare på.

 

Östergren har en nästan osannolik förmåga att hålla ihop sina historier, trots alla utläggningar och stickspår. Han får dem att kännas fullständigt naturliga och möjliga, även när han har tagit ut svängarna och man börjar fundera på hur han ska hitta tillbaka utan att det ska kännas konstlat och konstruerad.

 

Östergren kan den konsten. Det är storhet.

Bengt Faleij bengt.faleij@vt.se

0490-666 11