– Jaha Carro, blir du inte lite sugen nu...?

Det är en gammal barndomskompis, tillika nybliven mamma, som ställer frågan. Underförstått: Ska inte du också skaffa barn snart?

Jag har mött upp henne och två andra småbarnsmammor för en fikadejt, och vi har för stunden parkerat oss på köksgolvet. Tre små telningar i olika storlek kravlar runt på golvet, och utstöter med jämna mellanrum mer eller mindre gälla läten. Ganska krävande kids, ärligt talat, och mammorna har fullt sjå med att hålla dem på gott humör.

Jag motstår frestelsen att säga något i stil med "Jag har övervägt saken, men efter en timme med de här skrikhalsarna... nja!", men svarar artigt;

– Alltså, jag tänker nog att jag borde hitta en man innan det här med barn kommer på tapeten. Det känns som en bra ordning.

Inombords kokar jag en smula, precis som varje gång någon ställer tanklösa frågor av det här slaget. Typ: "Är det inte dags för småttingar snart? Har du inte träffat någon än? Dags för nummer två, visst har magen blivit lite stor? Oj, femte ungen – ska ni verkligen ha så många?"

Sånt där som alltför många tror att de får vädra sin mening om helt öppet. Närgångna frågor som för vissa mest är allmänt tjatiga och irriterande, men för andra kan vara djupt smärtsamma.

En obekymrad kommentar av det här slaget kan strö salt i ett öppet sår hos den som kämpar sig igenom provrörsbefruktning efter provrörsbefruktning, nyligen blev dumpad av partnern hen drömt om en framtid tillsammans med, eller ständigt blir ifrågasatt för sitt val att faktiskt leva ensam.

I den här krönikan skulle jag vilja passa på att slå ett slag för finkänsligheten. Uppfostra alla er som tar er alltför stora friheter i utfrågandet litegrann. För så här är det;

1) Det är inte alltid man gjort ett aktivt val att leva som singel/par/barnfri. Ibland blir saker och ting bara. Utan att man kan rå så mycket över det. Sådant är livet.

2) Det kan vara en stor sorg du slänger personen i ansiktet. På det här området finns all anledning att vara försiktig – om du bryr dig om personen ifråga.

3) Du har inte med saken att göra.

Om du känner dig träffad, se det här som veckans läxa. Läs ovanstående punkter en gång till, och försök att komma ihåg dem nästa gång du känner ett akut behov av att förhöra dig om din väns, eller nya bekants, livssituation. Jag lovar att du kommer att göra världen till en lite skönare plats att leva på, för åtminstone någon i din bekantskapskrets.

Lycka till!