www.vt.se
VästerviksTidningen
Torsdag 29 juli 2010
|

Skivrecensioner v. 39

Kategori: Pop/rock
PERNILLA ANDERSSON
"Ashbury apples"
(Sheriff/Warner)
På nätet: www.myspace.com/pernillaandersson
Betyg: ++++

Med sin femte skiva "Ashbury apples" är Pernilla Andersson tillbaka på engelska, efter det svenskspråkiga albumet "Gör dig till hund" 2008. Singer/songwritern med hemvist i Stockholms skärgård har samlat ihop tio spår till förmån för projektet Ge fan i våra vatten, som värnar om landets fiskbestånd.
2007 gav hon ut en fantastisk ep med lågmälda covers av rocklåtar, och en av dem återfinns här: Twisted Sisters "Don't let me down". I Pernilla Anderssons händer blir den en ljuv ballad. Hennes känsla för finstämda, personliga, arrangemang är imponerande.
I övrigt består "Ashbury apples" till största del av egna, både nya och gamla, låtar. Roligast är den lite stompigare "Moody tuesday", där Nicke Andersson från nedlagda Hellacopters medverkar på trummor och bas.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se

 

Kategori: Pop
MIKA
"The boy who knew too much"
(Casablanca/Universal)
På nätet: www.myspace.com/mikamyspace
Betyg: +++
Riktiga genier balanserar ofta på slak lina och det råder ingen tvekan om att Mika är en av musikvärldens smartaste personer. Hejdlöst kastar han sig mellan genrer, blandar dem och ut kommer någonting som man direkt kan stämpla "Mikapop" på.
Men den rastlösheten han besitter ligger honom ofta i fatet. Jag gillar när han bjuder på rakare pop som i "Blame it on the girls" och tycker mycket om hans discopärla "Rain". Men när han blandar i för mycket influenser av allt från världsmusik till jazz i mixen och lugnar ner tempot är det sämre.
Mixen han bjuder på den här gången är inte lika attraktiv som på förra plattan, men han har verkligen lagt grunden för en lång karriär.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se

 

Kategori: Rock
MARK KNOPFLER
"Get lucky"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/markknopfler
Betyg: ++
Det är när Mark Knopfler vågar vara sentimental som "Get lucky" bränner till. När han till gungstolens vaggande rytm leker fram melodier som "Monteleone". En låt med romantiska stråkar som hämtade ur 40-talets krigsslut och med en text om "årstider som passerar till sångerna i träden". Avslutande höglandsballaden "Piper to the end" är med samma nostalgiska nerv också den varm och ljuv.
Dessa låtar står dock själva.
Skivan består till stor del av en blandning grötig blues, amerikansk higway-rock och folkrock målad med flöjtens löjliga kvittringar. I jämförelse med Bob Dylan - vars bluesiga "Together through life" innehåller gindränkta Tijuana-fabler - är "Get lucky" skildringar från en hemmafixares välsorterade verktygslåda.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se

 

Kategori: Electronika
MIDAIRCONDO
"Curtain call"
(Twin Seed Recordings/Playground)
På +++

Viss typ av musik är först och främst "tågmusik". Musik som försätter lyssnaren i ett närmast meditativt tillstånd när man placerat sig vid ett tågfönster och ser landskapen susa förbi, skifta utseende och skänka lugn - "den inre resan" som SJ gärna kallar det.
Och Göteborgsduon Midaircondo är precis vad doktorn ordinerade inför långresan. De flesta av spåren på "Curtian call" består av rent meditativa ljudmattor, behagfullt spröda att höra och ju längre in i lyssnandet jag tränger, desto mer finns hela tiden att upptäcka.
Men tågresor tar obönhörligen slut. Och i andra miljöer har jag svårt att uppbåda samma entusiasm för Lisa Nordströms och Lisen Rylanders musik.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se

 

Kategori: Rock/pop
EVA EASTWOOD
"The beat goes on"
(Bonnier Amigo)
På nätet: www.myspace.com/evaeastwood
Betyg: ++
Ska inte säga att Eva Eastwood var så fantastisk i rockabillysvängen, men hon stack i alla fall ut mer på den tiden. I dag möter vi en andra klassens Louise Hoffsten, en artist med en stark bas i bluesen och rockabillyn som vill anpassa sig till verkligheten. Det blir väldigt slätstruket.
Starkast är faktiskt de tillfällen hon tonar ner försöken att nå P 4:s spellista, minskar ner på Hoffsten-bluespopen och bara levererar rätt och slätt. "Codeine" är till exempel en fin countryinfluerad ballad.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se

 

Kategori: Syntpop
SKRIET
"Skriet"
(3no Music AB/Warner)
På nätet: www.myspace.com/skrietsthlm
Betyg: ++++

Jag har ingen aning om Stockholmskillarna Isak Sundström och Jacob Frössén i duon Skriet har lyssnat på Olle Ljungström, men har de inte gjort det så är det närmast kusligt. Låtarna på Skriets självbetitlade debutalbum låter ofta exakt som något Ljungström kunnat placera på sina två första 90-talsskivor. Sångaren Sundström låter till och med ofta som Ljungström.
Nu är inte detta menat som kritik, tvärtom älskar jag de två skivor jag refererar till, och är det så att Skriet härmar, så gör de det med bravur. "Skriet" är helt enkelt ett väldigt bra popalbum.
Och när jag kommit så här långt i recensionen nås jag av beskedet att jodå, Sundström har tidigare spelat tillsammans med Ljungström, och Frössén står bakom den film om Ljungström som sändes på SVT tidigare i år. Go figure.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se

 

Kategori: Nytango
NEW TANGO ORQUESTA
"Vesper"
(Hoob records)
På nätet: www.myspace.com/newtango
Betyg: ++++
Det går inte att knöla in New Tango Orquesta i ett enskilt fack, hur gärna man än vill. Det är helt omöjligt. De senast decenniet har den svenska orkestern blandat modern kammarmusik och barock med jazz, tango och improvisation. Publiken har sett dem spela i konserthus, på tangoklubbar, jazzklubbar och rockklubbar och festivaler världen över.
Senaste albumet "Bestiario" grammisnominerades 2006. Sedan dess har kvintetten blivit en sextett, och nu släpps det femte albumet "Vesper". Och New Tango Orquesta är fortfarande lika egensinniga och eklektiska som de alltid varit. "Vesper" är lika med nio försiktiga, vackra, melankoliska, humoristiska och kusliga låtar i framkant. Med eller utan etikett. Modigt, läckert och mycket imponerande.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se

 

Kategori: Pop
TAXI TAXI
"Still standing at your backdoor"
(Rumraket/Playground)
På nätet: www.myspace.com/taxitaximusic
Betyg: ++
2007 släppte enäggstvillingarna Miriam Eriksson Berhan och Johanna Eriksson Berhan ep:n "Taxi Taxi". Hajpen, som då redan börjat på Myspace, tog fart och samma år spelade systrarna på Hultsfred, Roskilde och Storsjöyran. Sedan blev det tyst, och först nu kommer deras första fullängdare "Still standing at your backdoor".
Taxi Taxi har tagit hjälp av en rad externa musiker, som Goran Kajfes och The Concretes Dante Kinnunen, och låtit Johan Berthling från poptrion Tape producera. Resultatet är en debut som vill vara intim, men bara är det bitvis. Systrarnas melodier är drömska, känsliga och bedårande när de är som bäst, men släpigt innehållslösa och störande vaga när de är som sämst.
Det är irriterande. Miriam och Johanna Eriksson Berhan är bara 19 år, och albumet kunde gott spritta och krumbukta sig lite mer.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se

 

Kategori: Pop/rock
MONSTERS OF FOLK
"Monsters of folk"
(Rough Trade/Border)
På nätet: www.myspace.com/monstersoffolk
Betyg: * * *
Fyra kreddiga indiemusiker går samman och bildar en så kallad supergrupp. Det bäddar för succé, men risken är samtidigt att många starka viljor resulterar i en alltför omfattande och spretig slutprodukt.
Delvis är så fallet när Bright Eyes-medlemmarna Conor Oberst och Mike Mogis slår sig samman med singer/songwritern M. Ward och My Morning Jacket-sångaren Jim James. Bland 15 spår finns givetvis guldkorn, men också sådant som vi kunde ha varit utan.
Bäst är det när det skramlar som mest om gitarrerna, som i "Say please" och "Losin yo head". I 60-talsflirtiga "Whole lotta losin'" påminner Monsters Of Folk lite om Kings Of Leon som de lät innan de klippte av sig sina hippiesvall och började med arenarock. Gott så.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se

 

Kategori: Electronika
SALLY SHAPIRO
"My guilty pleasure"
(Permanent Vacation/Border)
På nätet: www.myspace.com/shapirosally
Betyg: ++++
Italodiscon fortsätter att pulsera på svenska duon Sally Shapiros nya album. Debutplattan "Disco romance" nådde kultstatus i electronikavärlden härom året och på nya plattan "My guilty pleasure" tar de ännu ett jättekliv framåt.
Producenten Johan Agebjörn har en jättestor godispåse med 80-talssyntar han hämningslöst hetsäter ur och Sally själv pratsjunger över de ambienta tonerna med en lika stor självsäkerhet som det engelska uttalet är dåligt.
Det har pratats mycket om de starka brittiska syntartisterna i sommar; med Little Boots och La Roux i spetsen. Det här är en bättre platta. Det är dags för Sally Shapiro, som hittills har varit rätt så hemliga av sig, att ta större plats på scenen. Upptäck dem.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se

 

Kategori: Indierock
THE BIG PINK
"A brief history of love"
(4AD/Playground)
På nätet: www.myspace.com/musicfromthebigpink
Betyg: ++++

Är The Big Pinks fantastiska debutplatta det slutgiltiga beviset på att shoegazerrocken är tillbaka? Hur som helst är det väldigt många i min närhet som den senaste veckan som undrar om jag rotat fram någon gammal Charlatanssamling när jag i själva verket har hetsspelat de här fascinerande bra britternas första fullängdare.
Det låter så bra som det nästan bara kan göra hos ett debuterande band som i ett och samma ögonblick lyckats fånga sin eufori, energi och år av längtan efter att få ge ut något på skiva.
Och allra bäst låter det i "Too young to love" när de på något mirakulöst nog lyckas fusionera shoegazerrocken med dansrytmer på ett sätt som man trodde var utdött. Eller i hitsingeln "Dominos", som skulle kunna vara en Happy Mondays-singel, fast med en duktig sångare.
Det här skulle mycket väl kunna vara höstens bästa rockplatta.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se

 

Kategori: indie
THE CRIBS
"Ignore the ignorant"
(Coop/Wichita)
På nätet: www.myspace.com/thecribs
Betyg: +++
The Cribs skulle säkert kunna leva på det faktum att Johnny Marr från The Smiths är gitarrist i bandet. Skönt att de har så mycket mer att komma med.
"Ignore the ignorant" klättrar just nu på listorna i Storbritannien och det är lätt att förstå varför. Det är klassisk brittisk indierock och det är framför allt låtar som i många fall sätter sig snabbt. Som ett Franz Ferdinand minus konstreferenser ungefär.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se

 

Kategori: Rock
PEARL JAM
"Backspacer"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/pearljam
Betyg: +++
Pearl Jam var rätt arga på George W Bush och hans politik och det märktes tydligt på förra och ganska furiösa skivan som kom för drygt tre år sedan. Men sedan Barack Obama intagit Vita huset har Seattlebandet nu en sak mindre att koncentrera sin ilska på.
Nya plattan "Backspacer" är därmed en tillbakagång till det mer varierade Pearl Jam.
Det är både punkrökare och singer/songwriter-stil. Och det fungerar faktiskt riktigt bra även om det som vanligt i Pearl Jams fall finns transportsträckor.
I lättsmälta "Amongst the waves" har man en ny "Alive" och i "Supersonic" öser man på rejält.
Men skönast är "Just breathe" tydligt inspirerad av Eddie Vedders musik till Sean Penn-filmen "Into the wild". Där firar hans röst sköna triumfer.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se


 


  • Publicerad
  • 2009-09-23 16:25
  • Senast ändrad
  • 2009-09-23 16:40

Fler skivrecensioner

Känsla av att tiden stått still

Big Boi är bäst känd som den lite helare halvan av Outkast. Hitduon nådde sensationella framgångar med dubbelplattan "Speakerboxxx/The love below" från 2003.


The Corals

Förväntningarna på de brittiska indierockarna The Corals femte album "Butterfly house" var knappast skyhöga.


Danger Mouse and Sparklehouse

När Mark "Sparklehorse" Linkous (som tog sitt liv i maj i år) var inne i en depression för några år sedan, spelade hans kompisar Danger Mouses platta "The grey album" för honom för att han skulle må bättre.


Chris Shiflett & The Dead Peasants

Jag antar att de flesta musiker som spelar i ett band och inte får inta rollen som frontman och låtskrivare förr eller senare kommer till en punkt där de de med ett barns envishet skriker ut:"Jag kan själv!"


Puttrar på i maklig takt

Fyfe Dangerfield har lagt indierockgruppen Guillemots på hyllan och gett sig ut på en liten soloutflykt. Soloutflykten heter "Fly yellow moon" och är kort sagt en trevlig solodebut.


Laurie Anderson: Homeland

Laurie Andersons förmåga att ständigt byta skepnad, utmana sin publik men samtidigt behålla en litterär och scenisk kvalitet har gjort henne till en av de mest intressanta fortfarande verksamma amerikanska performanceartisterna. Den nya skivan "Homeland", som släpps tillsammans med en dvd, är en fin och nedtonad samling av hennes unika kombination av samhälls- och religionskritisk elektronisk konstmusik och pop.


Eric Gadd: Rise up!

Skivbolaget beskriver "Rise up!" som ett "lyckat återbesök i uttrycket från den period med Eric Gadd som 1993 inleddes med albumet 'On display'". Och visst, Gadd är bra på sin slicka soulpop, men det betyder inte att albumet inte är så tråkigt att klöckera stannar, som man säger i mina hemtrakter Bergslagen.


Enrique Iglesias: Euphoria

Enrique tar svensk hjälp för att försöka nå topplistorna. Producenten Red One har satt sin prägel på "Euphoria", vilket hörs i samma sekund som skivan börjar spela.


Janelle Monáe: The archandroid

Jag bortser från allt rätt flippat och lite småkul som omger den här skivan, som att sångerskan hävdar att hon är något slags klonad varelse från år 2719 inlåst på en institution i rymden och att hennes låtar inspirerats av saker som Muhammad Alis knytnävar. Låt oss bara fokusera på musiken, som i själva verket känns retro snarare än futuristisk.


Rasmus Seebach: Rasmus Seebach

Rasmus Seebach har sålt 120 000 exemplar av det här albumet i Danmark, vilket innebär fyrdubbel platina. Den enda skivan som sålde mer i vårt södra grannland i fjol var ett samlingsalbum av Michael Jackson.


Gott om ilska och hårdhet

MIA är som en egen liten tornado när hon drar fram i intervjuer och på sin twitter. Hon rådissar andra artister, såsom Lady Gaga, och trycker till journalister som hon anser skrivit felaktigt om henne.


Mesiga hit på dansgolvet

Det är omöjligt att inte gilla Kylie Minogue. Genom hela den över 20 år långa karriären har hon ständigt varit glad, käck och ofarlig.


Tolv spår med bara elände

Har du det bra? Men så pip iväg och köp Pen Expers nya skiva.


Lite för många snyfthistorier

När Eminem förra året gjorde "comeback" hade han varit tyst i fem år. Nu kan ingenting få Detroits största rapstjärna att hålla käften.






Harcourt är tillbaka

För några år sedan var Ed Harcourt trött och less och tänkte strunta i musikbranschen då det stora brejket aldrig kom trots att han hyllades av recensenterna. Att bli gullad med av musiknördar betalar som bekant sällan några räkningar.


Glimrande pärlor

Allt Robyn tar i blir coolt. Hon är ju något av det coolaste vi har, med fingertoppskänsla för vad som är det coolaste coola i övermorgon, men utan att för den skull kännas konstlad.


"Vilja bli" är ändå sommarens popplatta

"Vilja bli" är visserligen en debut, men Oskar Linnros är ingen rookie. Han har rappat om truckerkepsar som ena halvan av snajdiga hiphopduon Snook, han har haft ett finger med i Maskinen och för två år sedan låg han bakom Veronica Maggios finfina album "Och vinnaren är".


"Bionic" är en rätt spretig historia

Låt oss till att börja med göra en sak klar. Christina Aguilera imiterar inte Lady Gaga.


Obeslutsamt lamt mellanmjölksalbum

Det är klart att det är svårt att hävda sig när framgångsmonster som Beyoncé och Rihanna lurar bakom varje hörn. Men att kopiera sina motståndarmonster är oftast en både svajig och småtrist väg att välja.


Vänaste och finaste stämsången

Vissa band håller sig skoningslöst till sin musikgenre år ut och år in. Efter några skivsläpp är gäspreflexerna sönderanvända och man förbannar musiker som inte kan komma in i matchen och utveckla sin musik.


Stone Temple Pilots står och stampar

Efter två plattor med supergruppen Velvet Revolver och soloskivan "Happy in galoshes" är Scott Weiland tillbaka hos Stone Temple Pilots. Det är bra.


Kultur i veckan

26/7 Kultur i veckan
Sommar i P1
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Vem pratar när?
..Bildspelljudbildspel
Mats Tusenfot
 
..SexordsnovellerSkriv en novell på 6 ord
.. Musik Veckans skivrecensioner
..WebbkameraSe konstnären Benny Ekman i arbete
..Historia(öppnas i nytt fönster)..Blidstena
700 år i Blidstena by
 


Utgrävning i Lofta
..

Arkeologibloggen
..
Vad hände den döde på slottet? 
..
Följ med till Kalmar slott
..
Lokala band Läs om lokala band.
Tipsa VT! Spelar du i ett lokalt ungdomsband? Hör av dig till oss på adress kultur@vt.se
..


Västerviks-Tidningen www.vt.se
Stora Torget, Västervik
Tel 0490-666 00, fax redaktionen 0490-666 99,
fax annonsavdelningen 0490-666 98