Allt började med att Anna-Lena Nordenfalk , som delar sin tid mellan Blekhem och Stockholm, fick ett telefonsamtal från Peder Wallenberg – som i sin tur kontaktats av FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson.
Det fanns ett skriande behov av mer pengar för att hjälpa de syriska flyktingbarnen, fick Anna-Lena veta, kunde hon hjälpa till genom att bli ambassadör för en ny kampanj?
– Dels är vi gamla vänner, dels tyckte de att jag kunde passa för uppdraget eftersom jag har ett stort kontaktnät. Sedan har jag nått en sådan ålder så att jag kan hantera de flesta situationer, säger Anna-Lena Nordenfalk, som är i Portugal när vi når henne via telefon.
Innan hon bestämde sig för att engagera sig ville hon se situationen på plats. Under några dagar reste hon därför till Jordanien och besökte ett flyktingläger.
– När jag kom dit bodde 130 000 personer där. Det blir som Jordaniens näst största stad, vilket tär på Jordaniens resurser i fråga om grundvatten, el och liknande. Vatten har Jordanien väldigt dåligt med. Ändå är de fantastiskt generösa.
Genom UNHCR får flyktingarna hjälp med mat och ett mycket enkelt boende. Familjer upp till åtta personer kan få tillgång till en mindre husvagnsliknande byggnad, med en dörr och ett fönster, madrass och filtar. Det som saknas resurser till är dock skolgång och traumabehandling för barnen.
Anna-Lena berättar att en del av dem inte gått i skolan på flera år.
– Många av barnen hade tre år i Syrien då föräldrarna inte ville skicka i väg dem till skolan på grund av dagliga bombningar. Sedan kommer de till lägret, där de inte heller får gå i skola. I värsta fall kan det bli sju år utan skolgång. De lär sig inte att läsa, skriva och räkna. Vad händer då? Risken är att de blir barnsoldater, eller att flickorna prostituerar sig. Skolgången är det viktigaste som finns för att de ska kunna gå vidare i livet. Vi riskerar en generation av analfabeter.
Traumabehandling är en annan viktig del som kampanjen ”Time to act” samlar in pengar till. Många av barnen har varit med om fruktansvärda händelser som de behöver hjälp för att kunna hantera.
– Själv träffade jag en pojke i lägret som var 15 år, som hade fått hem sin döde far efter att denne skjutits. Han var själv på väg att fly bombningarna i närheten, men tvingades först själv begrava sin döde pappa.
En annan pojke, 14 år, hade börjat kissa på sig igen i lägret, som en följd av vad han varit med om. Normala kroppsfunktionerna kan sättas ur spel när man drabbas av chock.
– Sådana här saker gör att man blir förtvivlad, säger Anna-Lena.
Kampanjen som Anna-Lena Nordenfalk är ambassadör för jobbar för att få företag att donera större summor pengar, som öronmärks till just de syriska flyktingbarnen. Nyligen hade man ett större event i Eric Ericssonhallen i Stockholm där 130 tänkbara donatorer bjöds in. Journalister med specialkunskaper om situationen i Syrien var också inbjudna, liksom psykologer med kunskap om trauman.
Redan nu har en hel del företag engagerat sig – men det behövs fler.
– Jag ser att nöden och behoven är så stora att vi aldrig kommer att komma i kapp, men det är oerhört viktigt att de här barnen får hjälp, säger Anna-Lena.