- Vi har inte fördärvat så mycket här. Tvärtom är den gamla bebyggelsen bevarad. Det är väl bara båtarna som blivit annorlunda. Folk är hjärtligt välkomna hit men vi gör inte så mycket reklam för oss, säger Ulla Looström som bott på Händelöp sedan 1954.
På den lokala dialekten "händelöpska", som förstås har likheter med Västerviksmål, svarar hon gärna på frågor från nyfikna turister som hittar hit.
- Jag brukar säga att jag kan översätta till svenska om de vill, säger hon med glimten i ögat.
- Det är inte så många unga som pratar dialekt längre och det är synd tycker jag.
När vi besöker samhället en lördag i början av juni visar sig ön från sin allra bästa sida. Det är varmt och soligt men då och då svalkar en vind nerifrån Gloet (viken) våra ben där vi i maklig takt vandrar fram på byns vägar och stigar.
Ulla Looström guidar oss och berättar om Händelöps historia.
Hon växte upp på Nävelsö, 20 minuters båtfärd bort, men flyttade hit när hon träffade sin man Ebbe.
Den första som bodde på ön ska ha varit en man vid namn Peder. Vad han hette mer än så är oklart. Men enligt gamla bevarade dokument ska han ha slagit sig ner på platsen år 1570 och började då att betala arrende till kronan/staten som ägde marken vid den här tiden.
- Han betalade i form av saltad och torkad fisk av diverse slag samt en tunna ål om året, berättar Ulla.
År 1677 - då två familjer bodde på Händelöp - inträffade något traumatiskt både för stadsborna och de boende på ön.
En dansk/hollänsk flotta seglade in till Västervik och brände ner hela staden. På tillbakavägen seglade de förbi Händelöp och brände ner bodar, redskap och hus även här. Dessutom tog vandalerna med sig djuren som familjerna hade, för att ha som proviant på resan.
- Förmodligen gömde sig öborna i skogen när våldsverkarna härjade. Sedan flyttade de till Åldersbäck där de fick bo tillfälligt under ett års tid innan flytten gick tillbaka till Händelöp igen. När familjerna återvände blev de befriade från skatt under fem års tid för att ha chans att komma igen och bygga sig nya hem.
1719 friköptes Händelöp av tre familjer med familjefäderna Lars Matsson, Johan Uddesson och Olov Nilsson i spetsen.
- Många som bor här i dag härstammar från dem. Särskilt Lars Matsson är stamfader till många. Mina barnbarn tillhör exempelvis elfte generationen som bor kvar här, och de är släktingar till Matsson.
Så småningom steg befolkningsantalet på Händelöp vars invånare i huvudsak har levt på fiske och i viss mån jordbruk. 1940 bodde det omkring 100 personer i byn men i dag har alltså siffran sjunkit till hälften trots att det byggdes en bro mellan ön och fastlandet i början av 60-talet.
- Men det var ju för väl att vi fick bron, annars hade nog ännu färre kunnat bo kvar i dag. Nu kan man försörja sig med ett arbete inne i stan.
Ullas man var under yrkesåren fiskare medan hon själv arbetade på simhallen i Västervik.
Under några decennier fanns även en skola på Händelöp. Den byggdes 1924 men lades ner 1958. I dag går Händelöpsbarnen i skolan i Västervik.
Ett av byns samlingspunkter är Missionshuset från 1909. Det är en bygård i dag.
- Här arrangeras bymöte för bysamfälligheten, bröllop, dop, och fester av alla möjliga slag, berättar Ulla.
Ulla är med i damklubben som gör mycket för orten. De består av ett 20-tal bofasta och sommarboende som varje år arrangerar en skärgårdsdag, lördagen i vecka 28. Damklubben har också sett till att det numera finns en badplats med en liten sandstrand och en lekplats för barnen i byn.
- Nu har vi fullt upp med att planera både inför midsommar och årets upplaga av skärgårdsdagen, säger Ulla.
Hur är det med bygdemenskapen i dag?
- Vi har en bysamfällighetsförening vars styrelse ser till att viktiga saker blir gjorda. Vi är indelade i olika grupper som ansvarar för olika områden. Vi hjälps åt med att röja, hålla efter, måla och bygga sådant som behövs. Regelbundet håller vi bystämma så att alla får chans att tycka till och säga sitt.