Det är inte alltid debattartiklar får mig att känna väldig sympati med innehållet. Det vore väl hemskt om det var så kan jag tycka.
Men när Bo Ekman med förflutet som Volvodirektör, Tomas Ries, chef för Utrikespolitiska institutet och Johan Rockström, chef för Stockholm environment institute nyligen skrev en Brännpunkts-artikel i Svenska Dagbladet om styrkan i den nordiska samhällsmodellen blev jag alldeles varm inombords. Så rätt och så klokt skrivet tycker jag. Har tyvärr inte sett några vidare kommentarer eller uppföljningar positiva eller negativa till debattartikeln. Sverige har senaste veckorna var mest upptaget av debatt kring regeringens förslag om slopande av fastighetsskatten

Vad är det då Ekman, Ries och Rockström skriver? Jo, genom en inventering av de många index och rankinglistor som upprättas av hur länder lyckas i olika viktiga avseenden, till exempel hygglig balans mellan tillväxt och social trygghet och mellan ekonomi och miljö har fjorton länder valts ut.
De fem främsta platserna i denna inventering intas av de nordiska länderna med Sverige som etta följt av Danmark, Island, Norge och Finland. De nordiska länderna slog med hästlängder länder som Storbritannien, USA och Sydafrika.
Även ute i världen är omdömena om oss uppmuntrande. Manuel Castells, en av vår tids ledande sociologer, liknande häromsistens på ett seminarium i Stockholm de nordiska länderna vid "det globala samhällets nationalpark".

Men denna positiva bild känns inte igen i de nordiska ländernas debatt, där tonen i stället ofta är frän och ifrågasättande. Och visst kan mycket bli ännu bättre även i den nordiska samhällsmodellen. Men varför inte någon gång medge att det finns väldiga fördelar med vår modell både för individen, offentliga förvaltningen och privata näringslivet?
Ekman, Ries och Rockström skriver som en förklaring till våra framgångar att de nordiska länderna har djupa gemensamma kulturella och värderingsmässiga rötter. Länderna har i olika tider och kombinationer varit sammanvuxna med varandra. Våra sätt att fatta beslut i samråd och konsensus har rötter i forntid, vikingatid och medeltid. Och vi i de nordiska länderna har dragit till ting, stiftat landskapslagar, inte varit slavar och i begränsad utsträckning herrar. Vi har dessutom varit självägande. Och allemansrätten är en uråldrig form av demokrati och det öppna samhället.

Skribenterna ser ingen anledning till att vi i Norden skall halvskämmas för att vi inte riktigt är som de andra, "till exempel som det understundom idoliserade USA". De menar vidare att vi i Sverige måste finna vår framtida väg i samtal med den miljon människor som flyttat hit och också i nära idéutbyte med de många länder och kulturer som vi har att lära av - och som kan ha att lära av oss. Kan det sägas bättre?
Vice riksbankschefen Kristina Persson, tidigare landshövding i Östersund, tillträder i nästa månad som ordförande i Föreningen Norden efter förre kulturministern Bengt Göransson.
Kristina Persson säger i en intervju i Nordens Tidnings första nummer för 2007 att Föreningen Norden och de nordiska länderna skall bli mer aktiva utåt i världen men utan att vara självgoda. Den självgodhet som uppstår, då man tycker att man inte har något att lära av andra har hon sett mer än nog av. Var det en känga till jämtarna?
Men visst har vi mycket att lära. Men den nordiska samhällsmodellen håller länge länge än.