- Ridterapin är mycket större i USA, Tyskland och Danmark, till exempel, berättar Pernilla Strid, en av dem som utbildar sig inom området på Mitthögskolan i Östersund. Vi har inte färdigutbildade, men vi har använt terapin under de senaste fem åren. Här på gården finns sammanlagt närmare 100 hästar, de allra flesta är islandshästar.

- Hästen är ett hjälpmedel att återskapa förtroendet för vuxenvärlden, berättar Lena Gedminas, som också arbetar på Blå huset. Genom kontakten med hästar kan de här tjejerna våga ta plats, våga säga ifrån och växa i sin identitet och bli modiga. Vi tillbringar en stor del av dagen ute i naturen och för de här flickorna är det viktigt att vistas ute under den ljusa delen av dagen, det har en mycket god inverkan.

Stallet är självklart den centrala punkten på Blå huset. Men långt ifrån alla flickor som kommer dit har ridit tidigare. Alla är dock införstådda med att hästar hör till vardagen på Blå huset. Stallet är ljust och mycket välskött. Där står massor av hästar i rymliga boxar. I samma byggnad finns en caféliknande avdelning med fullt utrustat kök och matplatser, där finns även toaletter, bastu och dusch. Allt är mycket smakfullt.

- Delaktighet är en röd tråd i vår verksamhet, säger Pernilla Strid. De här flickorna är i den åldern då man ska börja ta hand om sig själv. Här finns ingen städerska, ingen kock, ingen som tvättar kläder. Alla sysslor hjälps vi åt med, till och med att vi sågar bräder till nya byggprojekt tillsammans. Målet är att tjejerna ska kunna flytta ut i eget boende efter tiden här. Då gäller det att vara stark, duktig och modig. Att kunna sköta sig själv med eknomisk planering, inköp, och kontakter med myndigheter, bankärenden, självdeklaration och allt annat som hör till livet.
På området finns utslussningslägenheter och Blå huset förfogar även över träningslägenheter.

- När tjejerna handskas med hästar lär de sig att ta ansvar, de lär sig att lita på någon annan och på sig själva, berättar Lena Gedminas. Terapin är som att måla en tavla, en del dagar går det bra, andra dagar mindre bra. Men hela tiden handlar det om att bearbeta känslor och bygga upp något nytt. Kontakten med hästar har visat sig vara ett utmärkt sätt att få flickorna att våga lita på någon annan över huvud taget. Där börjar vårt långa arbeta att bygga upp ett förtroende igen.
Louise är en av tjejerna på Blå huset, hon hade bara ridit en gång innan hon kom till Rumma.

- Jag tycker mer om ridterapi än att rida även om jag rider ganska mycket också. I terapin kan alla möjliga känslor blossa upp, oftast blir jag glad, men ibland blir jag ledsen. Allt jag upplever under terapistunden skriver jag ner i en dagbok och efter ett par timmar går Lena och jag igenom vad jag skrivit tillsammans. Jag trivs mycket bra på Blå huset och känner att ridterapin har hjälpt mig.

Hans Brandin