Den här boken önskar jag nästan att jag hade läst innan jag själv blev tvåbarnsmamma. Eller?kanske inte! Efter att ha läst Hillevi Wahls kåserier om graviditet med barn nummer två, och första tiden med den nya familjemedlemmen, kan man kanske lätt skrämmas över det totala kaos hon beskriver. Men för den som redan gett sig in i detsamma, väcker boken många igenkännande leenden och ett och annat hysteriskt gapflabb.
Det är ruggigt roligt att läsa hennes (förmodar jag) självupplevda berättelser om allt från positivt graviditetstest som tas i smyg på toaletten under en lunchrast, till inskolningen med äldsta sonen på dagis, ett katastrofalt luciatåg, logistiska problem när mamman vig som en valross ska frakta sig själv och en trotsig tvååring någonstans - och naturligtvis den första omtumlande tiden som tvåbarnsmamma.

Alla som haft ett större barn och en bebis samtidigt vet hur det kan vara att försöka amma den nyfödde med det äldre syskonet sittandes (eller flygandes!) i samma soffa. Hur svårt det kan vara att ens få ta ett bad i lugn och ro, ett bad som slutar med att man själv får tränga in sig till kanten medan tvååringen och bebisen ockuperar större delen av badkaret och plaskande tömmer badkaret.

Boken behandlar också jobbiga ämnen som skriknätter, trots och relationsproblem. Men på ett humoristiskt sätt, om med glimten i ögat.
Nu är det inte bara kaos Hillevi Wahl beskriver i sina kåserier. Det finns också massor av värme och kärlek som för den potentiella tvåbarnsföräldern säkert känns betryggande.

Där man som läsare vågar tro på att man alla svårigheter till trots inte glömmer bort varför man gjort valet att bli flerbarnsförälder - eftersom kärleken som väller över en när man får ett leende, ett ord eller en kram från sina barn i ett nafs kan få en att totalt glömma bort de stunder alldeles nyss då man önskat att man befunnit sig långt borta.

Marie Kerrolf