Regnet duggar lätt, marken är lerig och kylan nyper lite i fötterna. Men för sex volontärer från Internationella arbetslaget, IAL, har sådana detaljer ingen betydelse. De har kommit till Egil Bergströms varv på Norrlandet för att arbeta och ha kul tillsammans. Därför ljuder luften av hammarslag och penslar sveper fram över master och fönster.
Frivilligorganisationen IAL grundades på 1930-talet och har funnits i Sverige sedan det andra världskriget.
? Mottot var att visa att människor från olika länder med olika hudfärg och religioner kan arbeta tillsammans i stället för att kriga, säger koordinator Anna-Karin Ring.
Själv har hon lång erfarenhet av volontärarbete, och har jobbat med olika projekt i bland annat Tyskland, Estland och Italien.
? Man får ett tillfälle att göra massor av kul grejer och lära sig olika hantverk. Det blir en chans att göra något man inte skulle få möjlighet till annars, och samtidigt lära känna nya människor.
Anna-Karin står böjd över en fönsterruta från 1800-talet. Den ska målas och placeras i den nya smedjan på området. Där ska personalutrymmen, matsal, kök och pannrum byggas.

Det är fjärde året som Egil Bergström har volontärer som arbetar för att utveckla varvsområdet.
? Tydligen är projektet intressant och spännande för många. Volontärerna är till stor hjälp, men framför allt har vi så trevligt, säger Egil Bergström.

Det största byggprojektet på området är utan tvekan den tremastade skonaren Vega. Skeppet från år 1909 är Sveriges äldsta seglande träskepp. Efter snart 20 år på land ska hon sjösättas till sommaren ? om allt går enligt Egil Bergströms planer. Men det återstår en hel del arbete, och vid Vegas akter står Dalia Smelstoriute från Litauen och skär av en bit hampa som ska användas för att täta skrovet.
? Jag är väl egentligen ingen skeppsbyggare, skrattar hon. Det är ett ganska hårt fysiskt jobb, och mina armar och ben värker på morgonen när jag vaknar. Men samtidigt är det så jättekul att arbeta med det här.
? Att få vara utomhus, höra fåglarna och fallande löv är en underbar upplevelse. Tre veckor tar slut alldeles för fort, fortsätter Dalia medan hon bankar in hampan i skrovet.

Snart får hon sällskap av sambon Jack O´Sullivan från Irland. De träffades under ett volontärprojekt för sex år sedan, och lämnar inte gärna varandras sida. Till skillnad från Dalia har Jack sysslat mycket med reparationsarbeten på båtar.
? Vi kom hit för att se mer av Sverige, och på grund av mitt stora intresse för båtar. Att få möjlighet att jobba med ett skepp är ett sätt att få utveckla mina kunskaper på området.
? Projektet att bevara skepp är väldigt viktigt. Jag har sett alldeles för många gamla skutor som ligger och ruttnar i hamnar, säger Jack O´Sullivan.

Charlotte Delaryd