Europavalskampanjen är i full fart och sista veckan stortsatsar kandidaterna för att försöka synas och höras överallt. Notera att jag säger kandidaterna och inte partierna - för är det något det här valet har förändrat är det den stora satsningen på personvalskampanjer från kandidater som inte är placerade som toppkandidater av sina respektive partier.

 

I det svenska partisystemet finns i dag en tydlig hierarkisk ordning och det är ofta partitopparna som i slutändan bestämmer vilka kandidater som ska toppa listorna och därmed även vilka kandidater som ska få finansierade kampanjer. Provvalen, där partiernas medlemmar får säga sitt, har i många fall en liten betydelse och andra faktorer än just medlemsviljan spelar stor roll.

 

Ett tydligt exempel är Kristdemokraterna där Christina Doctare vann provvalet men flyttades ner till en fjärde plats. Lennart Sacrédeus (KD) togs helt bort från listan trots att han kom fyra i provvalet. Inom Moderaterna flyttades Anna Maria Corazza Bildt ner på listan och även en av de mest synliga parlamentarikerna, Christoffer Fjellner. Centern tog helt bort Hans Lindqvist trots att han kom fyra.

 

Värst är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som inte ens förrättar provval utan låter partiledningen ta fram "lämpliga" listor. Marita Ulvskog hade i uppdrag att ta fram Socialdemokraternas lista, som hon nu själv även toppar och där förra valets toppkandidat Inger Segelström är helt bortplockad.

 

Men trots försök att styra listor så är det inte toppkandidaterna som syns mest och som är mest relevanta utan faktiskt de som flyttats ner. Sacrédeus syns mer än toppnamnet Ella Bohlin trots att han inte ens finns med på listan och Anna-Maria Corazzas kampanj slår ut de flesta på Moderaternas partilista. I Miljöpartiet är Zaida Catalán mycket mer intressant än toppnamnet Carl Schlyter.

 

Efter förra valet då Anna Hedh kryssade sig in från 31:e plats på listan (baksidan på valsedeln!) hade man trott att Socialdemokraterna skulle ha lärt sig något - men icke. Nu står Anna Hedh på en blygsam 5:e plats.

 

Partierna måste lära sig att det är dags att släppa kontrollen och låta medlemmarna säga sitt. Att ha provval är viktigt men lika viktigt är att faktiskt respektera resultaten.

 

Utan att ta ställning till de nämnda kandidaternas politiska ställningstaganden tycker jag personligen att det är riktigt kul att de vågar utmana Jante, våga profilera sig och säga något som få i Sverige vågar säga, nämligen - "rösta på mig för att jag är bättre!" Nu tror inte jag att valdeltagandet kommer öka markant detta val men det har ändå en betydelse att personvalskampanjerna har blivit proffsiga och fått ett enormt genomslag.

 

Nu är det inte längre tabu att profilera sig och tro på sig själv genom att satsa på en personvalskampanj. Vi ska inte glömma att det är de som väljer dig som du kommer vara mest lojal med vilket ger oss kandidater som inte enbart sneglar på sin partiledning inför en omröstning utan även har ett större ansvar mot sina väljare.

 

Vem vet hur många fantastiska människor som står runt hörnet och tittar åt det politiska hållet men som inte vågar träda fram för de exkluderande strukturer som finns. Det måste finnas mer än lojalitetsmandat och kaffekokarmandat i svensk politik. Därför välkomnar jag personvalskampanjer med öppna armar!

 

Rola Brentlin