När ingen trodde att det kunde bli större så hände det igen, fler företag, politiker och journalister än någonsin besökte Almedalen 2009. Utifrån kan man lätt få bilden av att besökarna i Almedalen mest minglar runt med vin och semestrar på skattebetalarnas bekostnad och överallt skrivs det kommentarer om eliten som samlas på Gotland för en veckas fest. Då har man inte förstått den viktiga funktion som Almedalen fyller.Almedalen är den gång på året då alla som vill påverka samlas på lika villkor. Politiker minglar över partigränser. Företag med nya idéer eller som står inför nya utmaningar får en möjlighet att framföra sina synpunkter och journalister får nya insikter om den politiska världen. Allt på samma plats med lika förutsättningar.

 

Almedalen skapar en dialog mellan viktiga samhällsbyggare och skapar förståelse för varandras förutsättningar och mål. Den dialogen skapar en verklig förankring till många tunga frågor och är avgörande för att de bästa besluten ska kunnas tas både av politikerna och företagen.

 

Almedalen har även ett symboliskt värde som är unikt för Sverige. Det är för andra gången jag i Almedalen möter internationella gäster som är förundrade över den öppenhet som präglar eventet. Politiker vandrar fritt på gatorna, tillgängliga för alla att föra en dialog med. Journalisterna visar intresse för seminarierna och spontana möten mellan intresseorgan sker runt varje hörn. Kostymlöst och förutsättningslöst.

 

För många av våra europeiska vänner är det långt ifrån en verklighet. I Italien får intresseorganisationer som Green Peace eller Naturskyddsföreningen knappats in möten med parlamentariker. Där får de glädjas åt 30 minuters möten med stressade tjänstemän.

 

Det är också glädjande att se vilken respekt många av våra förtroendevalda visar för alla de organisationer och företag som bjuder in till dialog. Ett imponerande exempel är miljömoderaten Sofia Arkelsten som deltog i närmare 20 debatter och paneler under veckan. Själv jämförde hon sig själv skämtsamt med en politisk jukebox, vilket sammanfattar veckan för många förtroendevalda väl.

 

20 debatter innebär ganska mycket om man tänker efter. Det är alltså 20 olika företag eller intresseorganisationer som har fått framföra sin åsikt, fått en politiker att läsa in sig på ämnet och lämna tydliga besked om vart just hennes parti står i frågan. Det går inte att sätta ett värde på det.

 

Det var också glädjande att se hur bra många organisationer och företag varit i år. Istället för att gnälla på politikerna och skrika om mer pengar har de kommit med egna förslag på besparingar, ny miljövänlig teknik och nya satsningar på produkter. Många var också väldigt bra på att marknadsföra sig själva genom olika utåtriktade aktiviteter. Hos kriminalvården kunde man testa på en fotboja och Electrolux dammsög Almedalen för miljövänliga idéer med snygga färgglada dammsugare som även delades ut till miljöorienterade företag. Sen finns det ju såklart även dåliga exempel som förtjänar en känga. LO är en av de organisationerna som istället för att föra en dialog och hitta nya möjligheter lämnade fram en lista på 29 förslag som de vill att regeringen ska genomföra. Skattebetalarnas föreningar har räknat ut att förslagen sammanlaget skulle kosta oss skattebetalarna ca 250 miljarder kronor. För understryka det orealistiska i deras förslag kan man konstatera att beloppet motsvarar 53 000 kr (!) per person för Sveriges 4 miljoner skattebetalare.

 

Men även LO:s galenskaper visar att Almedalen är viktigt. Det ger en direkt möjlighet att granska förslagen och prislapparna, inget går att dölja när allt är öppet. Det är bilden av Sverige och det är den öppenhet vi ska fortsätta att värna. Därför är Almedalen viktigt.

 

Rola Brentlin