Låt oss börja med en liten berättelse som handlar om två ungdomar, låt oss kalla dem Lisa och Calle. Lisa och Calle är aktiva i ett ungdomsförbund och satt kvar sent en kväll på partikansliet för att förbereda material inför morgondagens kampanjer. När de runt midnatt går ut ur kontoret möts de direkt av slagord och jagas sedan av ett gäng aktivister genom halva staden. Materialet förstörs och de båda blir slagna. Det finns även två andra ungdomar, låt oss kalla dem Pelle och Sara. Pelle och Sara är också aktiva i ett ungdomsförbund och satt kvar på partikansliet en sen fredagskväll. Rätt som det är krossas glaset till kontoret och in kommer aktivister med släggor och kamphundar. Man skulle kunna tro att berättelsen är hämtade från Kina, eller kanske Ryssland. Tyvärr är berättelsen hämtad från Sverige och från ett av våra riksdagspartiers ungdomsförbund.

 

För många politiskt aktiva är hot, slag och förföljelser vardagsmat. Att det finns extremister känner alla till. Det som däremot börjar förändra sig allt mer är sättet de mobiliserar sig på och vilka de angriper. Från att mest ha angripit varandra verkar fokus från framförallt vänstern nu ligga på att attackera de etablerade riksdagspartierna. I den bilden stämmer även säpo in som nu publicerar information som visar hur utbredd deras verksamhet är.

 

Det som är intressant med rapporten är att den visar att extremvänstern utgör ett större hot än extremhögern. Något som inte överensstämmer med den utbredda samhällsbilden. Att den extrema högern är farlig och att deras ideologi bygger på rent hat är alla överens om. Däremot så är retoriken inte lika hård mot den extrema vänstern. Det finns idag någon slags social acceptans för den extrema vänstern och en viss idealisering för unga röda som slåss för sina ideal. Att deras budskap i lika stor utsträckning bygger på hat mot samhället och att deras metoder främst innefattar våld och förstörelse är många beredda att se mellan fingrarna på. Det är dags att sluta romantisera våldsamma vänsterkids och faktiskt se på dem för vad de är, brottslingar som utgör ett stort hot mot hela den svenska demokratin.

 

Arbetet med att kartlägga extrema grupper fungerar bra i Sverige. Tyvärr leder kartläggningen inte så ofta till åtal och en dom. För att kunna hantera det utbredda våldet mot politiker måste arbetet trappas upp och prioriteras.

 

Med rubriken "bygg mer" så skulle man kunna tro att det är en bostadspolitisk debatt jag ger mig in i. Men det finns mer än bostadsrätter och hyresrätter som behöver byggas i Sverige. Våra fängelser är överfulla och uppenbart behövs det göras plats för extremisterna, så lite nya celler vore på sin plats.

 

Rola Brentlin