Problemet med alla enfrågepartier är svårigheten att formulera en politik som kan ena väljargruppen och företrädarna. Det tydligaste exemplet på det var Junilistan som lyckades ena väljarna i en eu-kritisk hållning men sedan misslyckades att ena gruppen i resten. Interna bråk, splittringar och till sist ett nederlag i senaste ep-valet blev konsekvensen. I samma situation kommer Sverigedemokraterna att hamna. Precis som Junilistan har de inte bara en väljargrupp som är utspridd på den politiska skalan men även företrädare som går åt olika håll.

 

Sverigedemokraterna har lyckats ena sina supportrar kring en fråga - invandring. Kommer de kunna ena dem kring pensionerna? A-kassan? Skattetrycket? Är väljarna som står till höger beredda på höjda bidrag och utökad statlig makt? Är väljarna till vänster beredda att acceptera sänkta skatter och avregleringar på arbetsmarknaden?

 

Samtidigt sänder många av företrädarna olika besked och budskap. Det finns de som pratar om reglerade minimilöner och de som tycker att platt skatt är en bra ide. Även sett till kommuner så skiljer sig deras inriktning. SD:s representant i Växjös kommunfullmäktige skiljer sig en hel världsbild från representanten i Göteborg.

 

Det är där skon klämmer för Sverigedemokraterna. Förr eller senare kommer de antingen tvingas bekänna färg eller bli ett enfrågeparti. Inget av alternativen är bra nog för att behålla väljarna och framförallt för att locka till sig nya.
Tappert försöker nu Sverigedemokraterna tillfredställa båda sidor genom att gå mittenvägen som så många gått vilse på förut.

 

Den slutgiltiga frågan blir hur många som är beredda att trotsa blockpolitiken och rösta på ett enfrågeparti eller rösta på ett parti där de enbart håller med i en fråga men då får blunda för skatten, jobben, miljön och skolan.

 

Väljarna får också fundera kring värdet av symbolpolitik då de nog är medvetna om att

 

Sverigedemokraterna inte kommer kunna påverka migratiosnpolitiken i realiteten.
Visst finns det undantag och enfrågepartier som gjort succé. Men det är en sak att rösta in piratpartiet i europaparlamentet, en helt annan att strunta i Sveriges framtid och rösta brunt i ett riksdagsval. Att spekulera i huruvida SD kommer in eller inte är meningslöst, det är upp till väljarna att avgöra 2010. Däremot är det uppenbart att SD är ett enfrågeparti som saknar politik för hela Sverige.

 

Rola Brentlin