Allt fler alarmerande siffror kommer angående att barn i Sverige mår allt sämre. Den psykiska ohälsan ökar och utanförskapet bland unga är enorm. Satsningar på psykiatri och behandling är viktigt, men mer måste göras och ifrågasättas för att förebygga många av de problem som unga hamnar i.

 

Våldet bland unga ökar, alkoholkonsumtion är mer eller mindre acceptabel från det att unga fyller 14. Missbruk, tidig skuldsättning, spelberoende, kriminalitet och en apati inför arbetsmarknaden är början och slutet för många ungas liv. Vad är det som gör att ungdomar i Sverige som egentligen har alla möjligheter till en ljus framtid inte lyckas skapa den?

 

Den politiska viljan att skapa världens bästa välfärd för alla där alla är omhändertagna jämt har tyvärr skapat ett samhälle där många inte är benägna att ta ansvar. Skolan har fått en uppfostrande roll istället för en lärande och föräldrar tycks ta allt mindre ansvar. Med föräldrars frånvaro blir skolan den plats där förebilder skapas och självförtroende byggs.

 

Vad är det då för förebilder som idag lyfta fram i den svenska skolan?

 

Skolungdomar får oftast tidigt träffa före detta narkomaner som berättar varför man inte ska börja knarka. En HIV-positiv berättar om vikten att använda skydd och en före detta alkoholist varnar för spriten. Visst är det bra att unga får en möjlighet att se konsekvenserna av att inte ta ansvar och vara försiktig - men när får de se konsekvenserna av att faktiskt ta ansvar?

 

Varför inte varva negativa besök med positiva. Låta en företagare prata kring hur skolan öppnade upp möjligheten för att starta företag och leva ett bra liv. Idrottare, journalister, författare, jurister, barnmorskor, sjuksköterskor, byggare och frisörer har alla en plats att fylla i de svenska klassrummen. Deras berättelser kan inspirera och motivera unga till att ta faktiskt kämpa i skolan, fokusera på sina studier och framför våga vilja bli något. Varför inte göra som i USA och bjuda in elevernas föräldrar som berättar som sina arbetsplatser?

 

Det är inte bara skolgången utan även fritiden som spelar roll, där har föreningslivet en plats att fylla mycket närmare klassrummen. Mattelag, fotbollslag och danslag borde vara en självklarhet för skolorna i Sverige. Genom enkla medel ge unga en meningsfull aktiv fritid.

 

Istället har standardsvaret i Sverige blivit fritidsgården. Istället för en aktiv fritid där man uppnår resultat och tillåts känna stolthet över dem hänvisas man till att "hänga" på en fritidsgård. Väl på fritidsgården hittas sällan barn som har föräldrar som är aktiva i deras fritid. Snarare är det de barnen som ofta har det svårt hemma och som kanske redan har hamnat snett. Resultatet blir en samling unga som har det tufft som istället för förebilder och inspiration enbart möter varandra, det bygger varken självkänsla eller hopp om framtiden.

 

Alla barn, oavsett bakgrund, förtjänar att få en ärlig och rättvis start i livet. Detta görs genom närvaro av vuxna förebilder och motivation,
inte genom fritidsgårdar.

 

Rola Brentlin