Vänsterpartiet presenterade igår nya siffror som riksdagens utredningstjänst tagit fram som visar att 57 procent av de samlade skattesänkningarna i Sverige har gått till män, samt att den genomsnittliga årliga inkomstskillnaden mellan kvinnor och män ökat. Vänsterpartiets snabba slutsats är att regeringens politik enbart gynnar män.

 

Egentligen är siffrorna inte speciellt konstiga. Eftersom män tjänar mer än kvinnor blir det logiskt att de i ören och kronor får ut mer av en skattesänkning som gäller alla. Kvinnor tjänar cirka 70 procent av männens inkomster och därmed är det bra att de fått närmare 50 procent av skattesänkningarna. Man ska heller inte stirra sig blind på kronor och ören då det i procent av lönen är låginkomsttagarna som är vinnarna på jobbskatteavdraget. En person som tjänar 20 000 kronor per månad får 1260 kr mer i plånboken varje månad, det är mycket pengar för dem som tjänar allra minst.

 

Hur skattesänkningarna fördelas i exakta kronor och ören är enbart intressanta om man bryr sig om de som har det bäst, inte om man bryr sig om de som tjänar minst och har störst behov av en utökad hushållskassa.

 

Vänsterpartiet lyfter dock en viktig fråga och det är inkomstskillnader mellan män och kvinnor. Vänsterns laborerande med siffror är mycket tveksamt men enligt SCB så har män och kvinnor upp till 20 års ålder ungefär lika stora inkomster. I åldrarna 32-36 år, när många har små barn, ligger kvinnornas inkomst på ungefär 72 procent av männens inkomst. Därefter sker en viss utjämning.

 

Det är tydligt att det faktum att kvinnor tar ett större ansvar för barn är en faktor till varför kvinnor halkar efter på arbetsmarknaden. Flexiblare barnomsorg och en diskussion om en jämnare arbetsfördelning i hemmet är viktigt för att på sikt öppna upp för jämnare inkomster mellan könen. En annan fråga är såklart den låga löneutvecklingen inom offentlig sektor till följd av frånvaron av konkurrens och arbetsgivare. Mer valmöjligheter för kvinnor inom offentlig sektor är nödvändigt för att öka lönerna.

 

Trots intressanta siffror och frågeställningar tycks vänsterpartiets svar vara en avdammad paroll från 1992. Höjda skatter och inrättande av ett jämställdhetspolitiskt råd som ska följa upp jämställdhetsmålen. Hur mindre pengar i plånboken och ytterliga ett statligt byråkratorgan ska hjälpa kvinnor är obegripligt. Det som utredningen däremot visar är att det är hög tid att åter lyfta diskussionen om jämnare ansvarsfördelning i hemmet och hur man kan underlätta att kombinera familj med arbete.

 

Rola Brentlin