Tidigare i år kritiserade EU:s expertkommitté helt korrekt Sverige för att inte bedriva någon officiell statistikinhämtning vad gäller regionala språk eller minoritetsspråk. Sverige saknar nämligen officiell språkstatistik, med ett huvudsakligt undantag. Trots avsaknaden av sådan språkstatistik florerar ändå mängder av uppskattningar om antalet modersmålstalare av olika språk i Sverige.

 

Vi vet till exempel inte hur många som har svenska som modersmål; alltifrån 81 till 90 procent av invånarna uppskattas ha svenska som modersmål, d.v.s. en skillnad på hela 800 000 människor.

 

Situationen är densamma för minoritetsspråken. Uppskattningarna av antalet meänkielitalare varierar mellan 20 000 och 80 000. Antalet samisktalande anges till mellan 5 000 och 20 000 personer. De finsktalande pendlar mellan 70 000 och 450 000 människor. Jiddischtalare anges som minst till 750 personer och som mest till 6 000, och uppskattningar av romanitalande fluktuerar mellan 5 000 och 40 000 personer.

 

När det gäller invandrarspråken, samlar myndigheterna in språkdata i åtminstone tre sammanhang: 1) grundskoleelevers hemspråk, 2) modersmål för deltagare i SFI, och 3) modersmål för asylsökande. Dessa uppgifter fångar dock in ganska små grupper. Större delen av invandringen består inte av asylsökande, alla nyanlända deltar inte i SFI-undervisning, och i inget av dessa sammanhang figurerar de inhemska minoritetsgrupperna.

 

Ibland antar vissa myndigheter att de flesta utrikes födda också talar ursprungslandets språk, men alla som emigrerar från Turkiet eller Finland har inte turkiska respektive finska som modersmål. Bland utvandrare från dessa länder är tvärtom talare av syrianska/assyriska respektive svenska överrepresenterade i relation till befolkningsandelen..

 

Svenska myndigheters ovilja att bedriva seriös inhämtning av språkstatistik går tillbaka till tidigt 90-tal och motiverades bl.a. med hänvisning till flyktingars personliga integritet. Personuppgiftslagen (1998:204) förbjuder uttryckligen "behandling av [] personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung". Men språktillhörighet är inte detsamma som "rastillhörighet eller etniskt ursprung". Samma personuppgiftslag medger dock undantag "för forskningsändamål". Europarådet genomför också regelbundet undersökningar om modersmål och språkkunskaper i sina medlemsländer.

 

Det är naturligtvis viktigt för språkforskare, liksom för myndigheters språkplanering, att kunna utgå från en korrekt beskrivning av verkligheten. Språkstatistik är också en förutsättning för att kunna avgöra behovet av äldreomsorg för nationella minoriteter och olika invandrargrupper. Ingen språkgrupp kan i det långa loppet tjäna på en överskattning eller underskattning av det verkliga antalet talare.

 

Jean Azar Lars-Nila Lasko Per-Åke Lindblom Refik Sener Kaarlo Voionmaa