Nu har jag bara ett par dagar kvar på Västerviks-Tidningen innan jag ger mig av tillbaka till Stockholm och Ola Mårtensson återgår till sin tjänst här på tidningen. Västervik är på alla sätt en fantastisk stad och dess gästfrihet får vem som helst att känna sig som hemma. I jämförelse med Stockholm där ingen vet vad ens grannar heter har Västervik absolut charmerat med sin öppna småstadsmentalitet.

 

Under de sex veckor som har gått har jag tillsammans med er läsare haft riktigt intressanta diskussioner kring allt från USA:s sjukvårdreformer till Ipred, fackets behov av förändring och allmänna visioner för Sverige. Kommunpolitiken har inte alltid varit i centrum under dessa veckor men den korta inblick jag haft i kommunpolitiken har visat sig positiv. Harald Hjalmarsson verkar vara väldigt ambitiös och en bra ledare för Västervik, även om jag har vissa funderingar kring varför Västerviks kommun ska envisas med att driva en camping och inneha kommunala bostadsbolag.

Även för den stora kulturbudgeten förtjänar han en dänga. Trots lite sosserier från de moderata företrädarna är jag starkt imponerad av deras engagemang och vilja att förändra. Mina egna erfarenheter från kommunpolitiken har gjort att jag har sett på alla kommunpolitiker som tråkiga, grå varelser som mest äter ostmackor och dricker kaffe. Det har definitivt varit uppfriskande att känna det engagemang och glädje som finns bland politikerna i Västervik.

 

Tyvärr har inte oppositionen i Kalmar imponerat på mig med några stora visioner eller framtidsplaner då de har varit ganska frånvarande under sommaren. En eloge till IF Metall som är otroligt ambitiösa med att hålla igång en debatt. De har definitivt lyckats övertyga mig om att facket är i stort behov av en förändring och fått mig ännu mer kritisk till att någonsin gå med. Ibland vinner man mer på att inte säga någonting alls, det är jag övertygad är fallet med IF Metall i Kalmar.

 

Att gå från att själv agera politiskt till att snarare recensera politik har varit en intressant färd. Samtidigt som det har varit oerhört spännande att ta del av era artiklar och synpunkter har det varit utmanade att väga mitt egna politiska engagemang mot det jag skriver. Du behöver inte vara moderat för att kunna kritisera socialdemokraterna och du behöver inte vara socialdemokrat för att kunna kritisera den sittande regeringen, det har varit viktiga ledord längs med vägen. Kanske vore politiken mer konstruktiv om fler än enbart ledarskribenter tänkte så?

 

Att vara moderat behöver ju inte heller betyda att åsikter står inskrivna i sten. Den moderna generationen moderater har högt i tak och åsikter varierar beroende på vem som tillfrågas. Kanske är det inte klassikt moderat att vara mer intresserad av jämställdhet, integration och integritet än av jakt, monarki och skatt - men det är dagens moderater som formulerar dagens moderata politik. Därför är det klart mer intressant att se till vad som är aktuellt än vad som anses traditionellt.

 

Förhoppningsvis har mina liberala visioner och idéer förmedlats väl och i framtiden lär vi stöta på varandra igen. Då sitter jag inte framför datorn och recenserar politik utan förhoppningsvis skapar politik, kanske till och med utifrån riksdagens korridorer.