Oftast finns en naturlig förklaring även till de mest konstiga saker som inträffar. Men somliga upplevelser hittar man ingen förklaring till hur man än vrider och vänder på dem. Ibland återkommer upplevelserna under längre tid. Om de är obehagliga väljer en del att ta hjälp av så kallade "husrensare" eller "spökjagare".

 

På senare år har i stort sett varenda kommersiell tv-kanal med självaktning erbjudit program där "ghostbusters" tar sig an hemsökta hus för att driva bort osaliga andar. Lite spännande kan man nog tycka - vare sig man tror på spöken eller ej.

 

 

Vi bestämde oss för att ta kontakt med Carina Lagerlöf och Maria Karlsson för att få klarhet i vad det här med husrensning egentligen handlar om. De driver Trollsländan tillsammans i Västervik. De beskriver verksamheten som ett sidoprojekt, det vill säga något de gör vid sidan av sina ordinarie arbeten. Bland annat håller de kurser i meditation, healing och medial utveckling. Utöver detta erbjuder de även hjälp med just husrensning eller "spökrensning" som det ibland också kallas.

 

- Alltihop handlar egentligen om energier, säger Maria Karlsson.

 

- Man kan ju uppleva dåliga energier eller obehagskänslor när man vistas i ett rum - något abstrakt som har negativ inverkan på den som vistas där. Många gånger kan det handla om väldigt enkla saker som att man till exempel har för många elektriska prylar i rummet. Men i vissa fall rör det sig om spöken, konstaterar Maria som om detta vore den självklaraste sak i världen.

 

 

Erfarenheterna kan vara obehagliga men är sällan, eller aldrig, farliga, hävdar Maria och Carina.

 

Hur går det till?
- När vi ska genomföra en husrensning vill vi inte ha så mycket förhandsinformation. Man använder kroppen som ett instrument och måste vara oerhört medveten och extremt uppmärksam. Man går runt i rummen och känner in energierna. Det vi gör kallas för kanalisering, vilket betyder att man öppnar upp sig för fjärde dimensionen, det vill säga en andlig dimension, eller en annan medvetandenivå, berättar Carina.

 

Berätta om något roligt eller spännande fall!
- En dam kontaktade mig för en tid sedan med en märklig historia. Hon har ett hus bredvid sitt eget som hon brukar hyra ut. Några olika par hade bott där genom åren. Men alltid slutade det med att de separerade, och varje gång var det kvinnan som flyttade ut.

 

- Under mitt besök fick jag kontakt med damens allra första hyresgäst - en gammal ungmö som bott i huset under många år fram till sin död. Hon var mer eller mindre karltokig och på något sätt påverkade hennes energier från andevärlden de kvinnliga hyresgästerna att flytta. Det var inte av illvilja. Nu håller hon sig därifrån och vad jag vet håller de senaste hyresgästerna fortfarande i hop, säger Carina och skrattar.

 

Maria berättar om ett par på landet, några mil söder om Västervik.

 

De hade köpt sitt drömhus som de omsorgsfullt renoverat. Dessförinnan hade huset stått övergivet länge.

 

- När de väl blivit färdiga och flyttat in kände de obehag när de var hemma. Det hände att de vaknade på nätterna och kände sig iakttagna.

 

- Jag fick kontakt med den man som en gång byggt huset död sedan många år. Byggnaden var hans livsverk och han hade svårt att släppa det. När han förstod att de nya ägarna skulle ta väl hand om huset släppte han taget.

 

Under ett helt år var det sedan lugnt, berättar Maria. Men så nyligen gav han sig till känna igen.

 

- Då måste han ha ett speciellt ärende tänkte jag. Vi fick kontakt på nytt och jag såg en bild i huvudet av en ledning i marken. Efter lite efterforskning visade det sig att det fanns ett problem med avloppsröret som behövde åtgärdas, berättar hon.

 

 

Just som vi ska avrunda vårt möte med Carina och Maria avslöjar de att vi fått besök i rummet. Mycket detaljerat beskriver de en äldre dam.

 

- Hon har funnits med här en stund och har snällt väntat på att få komma till tals, förklarar Maria.

 

Det råder ingen tvekan om vem det är. Det är min farmor Elsa. Hjärtat tar ett skutt i bröstet av både glädje och förvåning. Jag ska ju vara en krass reporter med ett kritiskt förhållningssätt. Men mot det här kan jag inte värja mig. Maria och Carina beskriver inte min farmor i generella ordalag utan med hjälp av detaljer - figur, frisyr och hårfärg, hur hon klädde sig, vad hon tyckte om att göra, vad som utmärkte hennes sista tid på jorden och hennes personliga doft. Farmor har med sig en hälsning till mig - en positiv förändring kommer att ske i mitt liv framåt vårkanten.

 

Omtumlad och upprymd går jag ut i den grå dagern igen. På redaktionen skojar vi om morgondagens löpsedel: VT avslöjar - spöken finns.

 

Lotta Gometz lotta.gometz@vt.se
o
0490-66607