På fredagseftermiddagen rullade den kycklinggula bussen in i lilla byn Locknevi mellan Blackstad och Vimmerby. Ut klev sex sympatiska musiker med glimten i ögat och båda fötterna på jorden.

 

- Vi kommer alltid att återvända till platser i stil med bygdegården här i Locknevi, sade bandmedlemmarna. För tillfället skulle vi lätt enbart kunna spela på jättelika danspalats, men om vi spolar tillbaka till tiden före Dansbandskampen så var vi väl förtrogna med ställen som detta.

 

 

Larz-Kristerz räknar, som framgår, in tiden i före och efter Dansbandskampen. För visst har tillvaron förändrat sig dramatiskt för de sex Älvdalingarna. De har fullt hus på varenda dans med en pubilk mellan 18 och 70 år och är igenkända över allt. Men det är bara allt runt omkring som förändrats, själva verkar de inte förändrats speciellt. De flesta behärskar älvdalsmålet och alla utstrålar ett harmoniskt lugn mitt i all uppståndelsen där de tilltalas med sina förnamn av fullständigt främmande människor var som helst i hela landet.

 

- De flesta av oss har vanliga jobb på åkeri eller på rörfirma och så vidare. Så kommer det att förbli. Just nu kunde vi vara helproffs men det är inget liv att resa runt i en buss hela tiden. Vi behöver vardagen så att vi kan ladda och bjuda på det bästa vi kan prestera under helgen. För vi kanske är lite småtokiga och vi sätter humorn väldigt högt upp på skalan men samtidigt har vi ett seriöst förhållande till musiken.

 

- Publiken ska helst gå hem med ett leende på läpparna och ömmande fötter, då är vi nöjda. Men även de som inte dansar ska vara nöjda så vi försöker bjuda på en riktig sprakande show också. Det ska vara kul att se och höra oss och då måste vi ha kul också.

 

 

Gänget började spela tillsammans 2001 och kom från mycket skiftande musikalisk bakgrund. Då var det inte särskilt häftigt att spela dansbandsmusik och speciellt inte i 70-talstrikåer.

 

- Men det blev vår lycka och räddning när smaken vände. För i början var vi så ute som det bara gick. Nu surfar vi på nostalgivågen. Namnet och scenkläderna är en hyllning till 70-talet och en påminnelse om att vi behöver mer nostalgi. Det var helt enkelt bättre förr.

 

I år gör bandet 110 spelningar, ta det gånger 70 låtar på en kväll så förstår alla att det måste till en hel del spelglädje för att orka. Och spelglädjen verkar det inte vara något fel på inte annan sorts glädje heller för det är ett muntert och lättpratat gäng som laddar upp i Locknevi bygdegård i väntan på kvällens spelning. I kväll (lördag) spelar Larz-Kristerz på Sandra i Kalmar.

 

Text och foto: Hans Brandin gby.red@vt.se

0493-51240