Johan Melin delar sin tid mellan Norrköping och gården i Snörum, utanför Loftahammar. Det var på Snörum som han satte ut sin första bikupa 2009.
Sedan dess har mycket hänt. Andra året som biodlare var han med och grundade den ekonomiska föreningen Östgöta Bi. För tillfället finns runt 40 bisamhällen i kooperativet.
Ungefär lika många har Johan Melin utplacerade på olika platser vid Frisksjön, utanför Loftahammar.
Att han började med biodling berodde på att han 2007 såg en annons på bussen om att det behövdes fler biodlare. Året därpå gick han en kurs. Sedan köpte han sin första kupa den 1 maj 2009.
Intresset har växt vartefter. För några år sedan gick han den tvååriga utbildningen vid Yrkeshögskolan för biodling. Han tycker att det var en bra utbildning, om man vill satsa på biodlingen.
Hans drivkrafter som biodlare är att han vill göra något för naturen, och skapa liv på landsbygden, inte i första hand för att få honung.
I dag jobbar han ett par dagar i veckan med detta. Hur det blir i framtiden får ekonomin avgöra, men han tänker sig biodlingen som ett av flera ben att stå på, inkomstmässigt. Verksamheten på gården i Snörum har han valt att kalla "Snörums bin och odlingar".
Inom Östgöta Bi kör de nu för andra året ett koncept som kallas Villakupan, där villaägare kan få hyra en bikupa en sommar för drygt en tusenlapp. Skötseln av bina tar biodlarna i kooperativet hand om.
– Man blir som en fodervärd, som hyr in det här, säger Johan Melin.
Fördelen för villaägaren är att bina är flitiga pollinerare, som bidrar till att öka skördarna av frukt och bär.
Enligt Svenska Bin finns i dag uppemot 150 000 bisamhällen i Sverige, men den siffran behöver fördubblas för att täcka våra framtida behov av matförsörjning, eftersom bina är så viktiga pollinerare.
Allt fler människor skaffar bin och går på kurs för att lära sig sköta dem, inte minst kvinnor. Organisationen Biodlarna ökar sitt medlemsantal för sjunde året i rad och hade i början av juni drygt 11 100 medlemmar.
Jordbruksverket skriver i sitt informationsblad "Bli biodlare – utveckla ditt företag" (2011) att Sveriges självförsörjningsgrad av honung uppskattas till 50 procent. Resten importeras.
Av samma skrift framgår också att allt fler konsumenter är beredda att betala mer för honung som har ett tydligt ursprung, särskilt om den kommer från en bygd som konsumenten har en relation till.