Det var Janne Gustafsson i Blackstad som upptäckte att milstenen var borta. Han berättar att han körde förbi den på torsdagen. Då stod den där som vanligt. Men på lördagen var den plötsligt borta.

Han säger att han blev arg och gjorde direkt en polisanmälan.

Janne Gustafsson, som tidigare bodde i Odensvi, är intresserad av hembygdens historia och engagerad i Odensvi hembygdsförening.

Dessutom var han med och rustade upp ett antal milstenar i slutet på 1980-talet och har sedan dess en speciell känsla för dem.

– Vi gjorde ett omfattande jobb på en del. Ibland fick vi plocka ner stenröset och bygga upp det igen, för en del var fulla med jord.

Magalena Jonsson på Kalmar läns museum inventerade milstenar i länet för några år sedan. Hon berättar att just den här aktuella milstenen var av gjutjärn och hade texten "1/4 mil Odensvi". Den var från mitten av 1800-talet.

Hon blir ledsen, när hon får höra om stölden.

– Det är jättetråkigt. Man kan tycka att det är en detalj i landskapet, men den berättar om äldre tiders väghållning och äldre tiders skyltning.

Varför milstenar stjäls ibland, vet hon verkligen inte. Kanske är det metallvärdet som lockar. Kanske det kulturhistoriska värdet.

Det är dock vanligare att milstenar blir förstörda för att någon kör på dem, till exempel snöplogen.

Länsmuseichef Örjan Molander konstaterar att dessa stenar är skyddade enligt kulturmiljölagen som fornlämningar.

– De är en del av vardagslandskapet och något som många människor känner till. De minner om en annan tid och ett annat sätt att färdas. Milstenarna ger också en indikation på att man färdas längs en historisk vägsträckning.

De första milstenarna sattes upp på 1600-talet, men flertalet kom upp under 1700- och 1800-talen. Många var av sten, men i våra trakter står det en hel del milstenar av gjutjärn längs vägarna. Totalt i Västerviks kommun finns 45–50 milstenar.

Även om det finns många milstenar kvar, betyder det inte att det inte spelar någon roll om några försvinner, eftersom poängen är att de är just många.

– Jag hoppas verkligen att milstenen kommer till rätta och på plats igen, säger Örjan Molander med eftertryck.

Avslutningsvis passar Janne Gustafsson på att slänga med en hälsning till den eller de som har tagit milstenen:

– Om de bara lägger tillbaka den, ska jag fixa till så att den kommer upp igen.