– Jag är en linslus och älskar att stå i fokus. Jag har ingen självinsikt för fem öre, säger Britt och avfyrar sitt smittande glada skratt.

Hur en tillvaro som blyg och utanför kunde få en sådan vändning har flera orsaker. Britt förklarar att intresset att underhålla ändå fanns där från början, innerst inne.

– Jag var tyst på lektioner och raster men levde upp på roliga timmen. Då var det okej att spela en roll, säger hon.

Artikelbild

| Smittande skratt. Britt Wimarsson har själv lätt till skratt och lever sin dröm som ståuppkomiker.

På mellanstadiet upptäckte hon att hon kunde få andra att skratta och på högstadiet kom det in andra vänner som inte kände henne som den där tysta och blyga flickan. Det var då det vände rejält och högstadiet blev en rolig tid med vänner och upptåg.

– Jag gjorde väl även några mindre bra saker, som att köra moppe i långkorridoren på skolan, säger Britt och skrattar.

Britt Wimarsson föddes i Ankarsum men växte upp och gick i skolan i Västervik. Pappan var sprutlackerare på Storebro bruk. Mamman, som var hemmafru kom från Uppland och där tillbringar Britt fortfarande så mycket tid hon bara kan.

Fadern och brodern var båda fackligt aktiva och engagemanget har gått i arv. Britt företräder fackförbundet Vision i egenskap av förtroendevald ordförande för landstingsavdelningen i Kalmar län.

Artikelbild

| Kul typ. Det är Britt Wimarsson själv som föreslår fotografering på Kulbacken i Västervik, "eftersom jag vill att alla ska ha kul".

Komiker och fackordförande, hur går det ihop?

– Jag skiljer noga på rollerna och är nästan övertydligt professionell när jag är i rollen som fackordförande, förklarar Britt.

Artikelbild

| Kul typ. Det är Britt Wimarsson själv som föreslår fotografering på Kulbacken i Västervik, "eftersom jag vill att alla ska ha kul".

För att inte sitta på dubbla stolar har hon en helig princip – att inte skämta om sin arbetsplats.

– Dels är det av respekt för min arbetsgivare, men också för mina medlemmar. De ska inte behöva känna att något de berättar för mig i förtroende ska vräkas ut från en scen sen.

Artikelbild

| Kanoners! Britt Wimarsson älskar att underhålla och spexa, något som inte var helt självklart från början.

Hon menar också att rollen som fackligt förtroendevald ibland går hand i hand med den som komiker.

– Båda handlar om att få människor att må bättre i vardagen, säger hon.

Artikelbild

| Drömmer framåt. Trots att hon har kommit längre än vad hon någonsin trodde var möjligt har Britt Wimarsson vässat målen.

Britt har alltid haft många jobb – ofta samtidigt. Som ung var hon motor- och teknikintresserad och skaffade både moped och körkort så fort hon fick. Med en morfar som drivit ett taxiåkeri, kombinerat med Britts sociala ådra, var det inget svårt val att satsa på en karriär inom taxin. I 15 år körde hon taxi i Västervik och på landsbygden. En period som lärde henne mycket om livet och som fortfarande ger uppslag till saker att skoja om på scenen. Flera andra verksamheter och resor följde efter taxitiden och Britt upplevde massor.

– Jag har varit med om det mesta. I dag skulle jag inte våga göra allt jag gjorde då, jag kan ibland sakna den där oräddheten jag hade som ung. Jag tycker själv att jag har blivit lite larvig men nu när jag har familj kan jag inte utsätta mig för vad som helst.

Artikelbild

| Skilda roller. Britt Wimarsson är inte bara komiker utan jobbar heltid som fackordförande. Men hon har inga problem att hålla isär rollerna.

I dag har hon tre jobb – förutom heltidsjobbet som förtroendevald driver hon sin egna firma Humor på väg, och har en egen pratshow på lokalradiokanalen Radio Wix. Hon beskriver sig själv som ostrukturerad, men lyckas ändå alltid få ihop det i slutändan.

– Och sen har jag börjat plugga på äldre dar också, säger hon och berättar att hon just nu läser en distanskurs om konflikthantering, svåra samtal och missbruk på arbetsplatsen.

Artikelbild

| Skilda roller. Britt Wimarsson är inte bara komiker utan jobbar heltid som fackordförande. Men hon har inga problem att hålla isär rollerna.

Att hon kom in på ståuppkomik var ingen slump.

– Jag märkte ju att jag kunde få folk att skratta och tänkte söka kurser. Men det rann ut i sanden.

Tillfället kom när hon, som nyvald fackordförande, gick en ledarskapsutbildning. Där fick deltagarna en lapp med ett ämne på, som de skulle prata tre minuter om.

– Vi hade sju minuter på oss att förbereda oss. Jag gick upp och improviserade, folk vek sig av skratt och efter det fick jag höra att jag borde stå på scenen, säger Britt.

Händelsen ledde till att Britt bokades in som ståuppare på Visions regionkonferens i Kalmar. Och gjorde succé. Därefter har det blivit flera lokala framträdanden och, bland annat med hjälp av mentorn och vännen Zinath Pirzadeh, även på större scener. Totalt har hon gjort runt 100 framträdanden i hela landet. Bland annat på Big Ben, Snövit, Västerås comedy club, Askimteatern, Dare comedy club i Lund – samt ståuppkomikens Mecka – Norra Brunn i Stockholm.

– Det är det största jag gjort hittills. En annan dröm är att få delta i något humorprogram på tv och att få göra en egen show, men där är jag inte än. Även om jag redan kommit längre än vad jag någonsin trodde att jag skulle göra så måste jag fortsätta att bygga på drömmen när jag nått ett mål.

Vad är mest tacksamt att skämta om?

– Min taxitid. Alla har åkt taxi och har en relation till taxiresor. Sedan driver jag en del med min familj också. Det tas väl emot med blandade reaktioner. Äldste sonen kan tycka att det är lite pinsamt men min elvaåring vill själv bli komiker. Men hela familjen är stolt och stöttar min karriär.

Finns det något som man inte kan skämta om?

– Det är nog lite olika. En komiker skämtade en gång om en tragisk olycka där ett barn dog. Det tyckte många var smaklöst. Själv skulle jag nog inte kunna skämta om pedofiler och djurplågare.

Att uppnå milstolpen 50 år är något som Britt Wimarsson tar med ro.

– Jag brukar citera operasångerskan Birgit Nilsson som pratade om att det inte är hur många år man fyller utan hur många år man äger som räknas. Jag äger 50 år så jag känner mig rik. Allt jag har upplevt och alla möten jag haft har gjort mig rik.

Annars tycker hon att 50 känns ganska upphaussat.

– Förr var ju 50 skitgammalt, men jag känner mig inte gammal. Snarare tillfreds. Det är en trygghet att ha kommit dit där jag känner mig själv och inte bryr mig om ifall folk inte tycker om mig. Jag tycker om mig själv och det är det viktigaste.

Födelsedagen kommer ändå att firas rejält, med en sparesa med familjen.

– Jag är ju barnsligt galen i att fylla år så det ska bli jättekul! säger hon.