Vi har stämt träff utomhus, där Birgitta Svensson har lektion med eleverna i årskurs fem. Men det tar ett tag innan jag hittar henne. ”Du kom verkligen en dag då det var kaos”, säger hon ursäktande.

För Birgitta Svensson kan en arbetsdag utveckla sig i helt oväntade riktningar. Som i dag, då eleverna sprungit en runda i skogen, men några tvingats bryta och hoppa in i nya roller sedan en flicka trampat fel och stukat foten.

I 40 år har Birgitta Svensson varit idrottslärare på Skogshagaskolan. Ända sedan den byggdes.

Artikelbild

| Löptur. Stina Klinga och Mikaela Magnusson (längst fram) avrundar sin löptur i skogen och närmar sig sin idrottslärare Birgitta Svensson.

– Jag kom först hit med särskolan som flyttade hit när skolan byggdes. Men jag hade kvar tjänster på andra skolor också.

Det blev lite svårt med logistiken mellan lektionerna så när Skogshagas rektor föreslog att hon skulle ta en heltidstjänst där i stället, tackade Birgitta ja.

– Och det har jag aldrig ångrat, säger hon.

Hon talar varmt om skolan där i skogsbrynet. Just närheten till skogen med fina möjligheter till utevistelse är en av fördelarna, tycker hon. Plus att skolans idrottshall är i fullstorlek och möjliggör till stora variationer på inomhusidrotten.

Artikelbild

| I centrum. Mohammed Alzuhaeli, Mikaela Magnusson och Stina Klinga tittar på resultaten som Birgitta Svensson visar upp.

Att ha jobbat på samma skola så länge innebär att Birgitta Svensson sett många generationer komma och gå. I dag har hon elever som är barn till elever hon tidigare haft.

– Min mamma och min farbror har haft dig, berättar Stina Klinga, en av de femteklassare som precis kommit tillbaka från sin löprunda i skogen.

Artikelbild

| Hjälpredor. Ebba Hallberg och Felicia Gelin agerar tidtagare och protokollförare i skogen. Birgitta Svensson vägleder.

Klasskompisen Mikaela Magnusson har samma koppling.

– Det är nästan lite läskigt att man kan ha samma lärare som ens pappa och faster har haft, säger hon.

Artikelbild

| På hemmaplan. Birgitta Svensson har träning både som jobb och hobby och har en karriär som basketspelare bakom sig.

Av aktiviteten runtomkring Birgitta kan man lätt utläsa att hon är en populär lärare. Eleverna vet förstås att hon ska sluta men när de förstår att det här är en avskedsintervju känns det som att det verkligen går upp för dem.

– Vi kommer att sakna dig, säger Stina Klinga med emfas.

Artikelbild

| På hemmaplan. Birgitta Svensson har träning både som jobb och hobby och har en karriär som basketspelare bakom sig.

För Birgitta Svensson blir det förstås en stor förändring att inte ha barn och ungdomar omkring sig på samma vis som i dag – även om hon förberett inför pension genom att minska sin tjänstgöringsgrad successivt de senaste åren.

Vad är det roligaste med ditt yrke?
Artikelbild

| Löptur. Stina Klinga och Mikaela Magnusson (längst fram) avrundar sin löptur i skogen och närmar sig sin idrottslärare Birgitta Svensson.

– Oj, det är så många olika saker. Det är så mycket man ska lära ut. Olika lekar, spel, redskapsgymnastik, utevistelse, friidrott, simning. Och mycket socialt också, som hur vi är mot varandra och hur man är en bra lagkamrat.

– Men jag ser det som en förmån att få lägga en bra grund för barnens idrottande i skolan, och att hjälpa alla vara med utifrån sina förutsättningar, säger hon.

Artikelbild

| I centrum. Mohammed Alzuhaeli, Mikaela Magnusson och Stina Klinga tittar på resultaten som Birgitta Svensson visar upp.

Själv klappar hennes hjärta lite extra starkt för basket, som en gång i tiden var hennes sport.

– Jag började i Oskarshamn när jag jobbade där strax efter utbildningen. Vi spelade i division ett. När jag började jobba i Västervik började jag spela här och höll på tills jag var drygt 30 år.

Artikelbild

| Löptur. Stina Klinga och Mikaela Magnusson (längst fram) avrundar sin löptur i skogen och närmar sig sin idrottslärare Birgitta Svensson.

Efter sin utbildning på Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro mellan 1972 och 1974 hann Birgitta med några olika tjänster i Oskarshamn och Västervik innan hon hittade ”hem” till Skoghaga. Det var 1977 och skolan var helt nybyggt.

– Det var fantastiskt att komma till en ny och fin skola. Och det är fortfarande en fin skola. Med härliga barn.

Hur har ditt jobb förändrats på de här 40 åren?

– Det är fler mål som ska uppnås och det går inte att välja bort något om man vill ha bra betyg. Till exempel detta att kunna röra sig i takt till musik.

Birgitta minns hur hon fått med motsträviga fotbollsgrabbar på noterna när det gällt danslektionerna, genom att peka på vikten att även kunna hålla en viss takt i dribblingssituationer.

– Det är en särskild takt när man dribblar. Därför bör fotbollsspelare vara duktiga på att dansa också, sa jag till dem, säger Birgitta Svensson och skrattar.

Den största förändringen är dock relationen med eleverna, tycker hon.

– Jag tycker att jag kommer dem närmare nuförtiden. Vi har en öppen dialog och diskuterar uppgifterna på ett annat sätt, lite mer kamratvänligt. Jag kan vara mer lyhörd för deras önskemål om vad de vill göra och det är mindre auktoritärt nu.

Vinstlotten är, enligt Birgitta, när hon upptäcker att eleverna fortsätter utöva motion och idrott utanför skolan.

– Det är alltid roligt när man träffar på en gammal elev på gymet, eller när man ser dem i tidningen, om det gått bra för dem i idrottssammanhang..

Det är med visst vemod som Birgitta Svensson nu lämnar sitt yrkesliv. Men hon har bestämt sig, och ser fram emot nya upplevelser som pensionär.

– Jag ska spela mer golf och förhoppningsvis resa lite mer, säger hon och berättar att nästa resa är inbokad till september.

– Jag vann pengar på Postkodlotteriet. Det var kul, Magdalena Graaf kom hit och lurade mig och det sändes i tv. För pengarna köpte jag en kryssning i Medelhavet till mig och sambon. Vi åker strax efter att skolan börjat, så att jag inte får abstinens, säger hon och skrattar.