Elsa Antonsson föddes den 22 augusti 1920 och växte upp i Dalhult, utanför Vimmerby inte så långt från Södra Vi, men har levt större delen av sitt liv i Fågelhem, Södra Vi. Här bodde hon och maken Helge med sin familj, döttrarna Margaretha och Wiola.

– Vi hade ett bra liv tillsammans, säger Elsa.

– Jag skötte marktjänsten hemma. Helge jobbade vid sågen och kunde gå långa dagar. Ibland kom han inte hem förrän vid 12 på natten. Jag sydde kläder till familjen och skötte trädgården, utom det allra tyngsta arbetet.

Paret träffades redan när Elsa var 17-18 år.

– Och sedan höll vi ihop livet ut!

Ett intresse som de två delade var det för hembygden och de var båda engagerade i Södra Vis hembygdsförening. Här var Helge kassör i 17 år och de båda hjälpte till att bygga upp Brunnsparken, hembygdsparken i Södra Vi.

– Vi började med att rusta upp Källhuset, sedan byggdes det ena huset efter det andra upp. Det var ett helt gäng med gubbar där och jobbade och då skulle det förstås vara kaffekorg till. Ofta var det jag som ordnade med det, tillsammans med andra aktiva förstås. Allt arbete var frivilligt och gjordes helt ideellt.

Och här firas nu midsommar varje år, precis som det har gjorts sedan föreningen bildades 1946, berättar Elsa.

Själv firar hon den i Sevededräkten, den folkdräkt som är traditionell för trakten kring Vimmerby.

– Den har jag själv sytt. Jag har vävt tyget och sytt och broderat sjalen. Jag har både vävt och sytt många folkdräkter i mina dagar.

Att sy var för Elsa både en nödvändig syssla och ett intresse. Hon var aktiv i den kyrkliga syföreningen, något som hon berättar att hon varit sedan 60-talet.

– Och jag går fortfarande på symöten. Men jag syr inte längre, jag ser för dåligt.

Trots att synen inte är vad den har varit håller sig Elsa pigg och alert genom att vara så aktiv hon kan. Sedan ett antal år tillbaka bor hon i Södra Vi. Hon flyttade hit när hon blev ensam och trivs bra.

– Jag har fått nya vänner häromkring. Vi träffas då och då, går till Vidala och väver och så spelar vi bingo.

Själv brukar hon hålla i bingoutropningen för pensionärer på äldreboendet Vidala varannan vecka.

Men att själv flytta till ett boende tycker hon inte hon behöver.

– Jag lagar min mat själv och bakar. Men jag har lite hjälp med städningen, det tycker jag är skönt att slippa, skrattar Elsa.

På födelsedagen firar hon med att gå upp till Vidala och bjuda på kaffe och hembakat.

– Då kommer några vänner och så får de som bor här komma och fika också.

Självklart blir det lite firande med familjen också. Förutom döttrarna har Elsa sex barnbarn och nio barnbarns barn.

– Vi är många när vi träffas!

Elsa Antonsson bär sina 98 år med värdighet och åldern hörs inte på rösten, tvärtom är hon pigg och glad.

– Visst har jag en del ålderskrämpor. Ryggen är i alla fall 98 år! Men jag tror att det är bra att ha en positiv livssyn och försöka vända saker till bästa. Och jag försöker att hålla igång så gott jag kan, säger hon.

Men på försöken att luska ut hur hon och Helge egentligen träffades är hon lite vag.

– Nej, det håller jag nog hemligt, säger Elsa och skrattar.

– Fast jag kan säga att man åkte mycket på dans på den tiden. Men då åkte man cykel till danserna. Några mil var ju ingenting på den tiden.