Med undantag för ett par år i slutet av 60-talet och början av 70-talet – då programmet pausades – har Aktuellt varit en självklar del av svensk nyhetsförmedling sedan starten. Men vid premiären hade svenska tv-sändningar bara ett par år på nacken, det fanns bara en kanal och mediet var förstås svartvitt.

I dag uppfattar vi det som långsamt, tråkigt och taffligt, men det gjorde man inte då. Man hade inte så mycket att jämföra med, säger Monika Djerf-Pierre, professor i journalistik, medier och kommunikation vid JMG i Göteborg.

BBC förebild

Artikelbild

| Premiärsändningen den 2 september 1958. Lars Ag var en av nyhetsuppläsarna. Arkivbild

Premiären av Aktuellt sammanföll i stort sett med nyhetsprogram i många andra europeiska länder. Sverige var inte tidigt ute, men heller inte särskilt långt efter. Brittiska BBC stod som den främsta förebilden.

Det tittade man väldigt mycket på, och det var modellen man ville ha.

I begynnelsen sändes programmet bara tre dagar i veckan, och innehållet skilde det sig från de tv-nyheter som vi är vana vid idag. En stor del av inslagen bestod av journalfilmer med speakerröst till.

Tidningarna uppfattade inte tv-nyheter som någon större konkurrent, eftersom nyhetsvärdering och uttryck var annorlunda. Policyn var att det skulle vara underhållande tv. Först efter ett par år blev det mer hårda nyheter, säger Djerf-Pierre.
Artikelbild

| Jarl Alfredius blev en av Aktuellts mest folkkära programledare. Här ses han inför den första partiledardebatten mellan dåvarande S-ledaren Mona Sahlin och M-ledaren Fredrik Reinfeldt 2007.

Stort genomslag

De första åren var Aktuellt en redaktion med knappa resurser, och 40 procent av inslagen bestod av nyhetsfilm inköpt från internationella byråer. Detta förändrades snart, och 1965 hade siffran sjunkit till 14 procent. Nu ökade den egna utrikesbevakningen, samtidigt som inrikesbevakningen blev bredare med mer fokus på politik, ekonomi och granskande journalistik på bekostnad av brott och olyckor.

Artikelbild

| Lars Orup, en annan Aktuelltprofil, blev programledare 1960.

Den stora publiken innebar att programledare som Olle Björklund och Sven Lindahl blev kändisar, och Gun Hägglund var också redan från start en pionjär som den första kvinnliga nyhetsuppläsaren i svensk tv. Genomslaget var också enormt – i början av 60-talet sågs programmet av två tredjedelar av den vuxna publiken.

Det var ett program i centrum för den nationella debatten. Ett inslag i Aktuellt då betydde något annat än vad det gör i dag.