– De här pojkarna har tagit över boendet.

Så säger en anställd på ett av Gamlebys boenden för ensamkommande flyktingbarn. Enligt den anställde krävs det inte mycket för att pojkarna på boendet ska bli arga. Det kan räcka med att de inte får hundra kronor för att de ska slå sönder saker och inredning. Pojkarna ger sig också på personalen när de inte får som de vill.

– Psykiskt har jag aldrig mått så här dåligt. De kallar oss horor och fittor. Det är helt makalöst.

Sedan en dryg vecka finns det ordningsvakter på plats och personen som VT pratat med säger att hen inte skulle vilja gå till jobbet om inte vakterna fanns där. För ett år sedan var det roligt att jobba på boendet men ju längre tid pojkarnas asylprocesser tar, ju mer frustrerade blir de. Och de pojkar som egentligen är skötsamma blir tvingade att delta i bråken, annars blir de utfrysta. Den anställde säger att de för en tid sedan varnade för att det skulle bli så här, eftersom de såg hur det eskalerade.

– Vi har bett om hjälp, men cheferna säger att de ska titta på det och sedan händer ingenting.

Den anställde säger att det här, att prata med VT, är personalens sista utväg. De vet inte hur länge till de orkar.

Joakim Jansson, säkerhetschef i kommunen, delar personalens bild av att incidenterna har eskalerat under de senaste veckorna. Han har dock inget ansvar för arbetsmiljö eller personalfrågor, han fungerar endast som rådgivande.

Christina Nordström är individ- och familjeomsorgschef och hon säger att hon undrar vad det är personalen känner att de inte får gehör för. Hon säger att det finns en plan för säkerheten på boendena och att vakterna är en åtgärd.

– Det går inte att göra förändringar direkt, det måste få ha sin gång.

Att bara flytta på ett barn gör man inte, säger hon, först ser man över vad man kan göra på plats. Nu ska de förtäta personalstyrkan.

– Man bör se till risk och konsekvens, vi måste vänta in och se vad vi kan göra och tänka "vad händer om vi gör såhär". Vi måste förhålla oss till socialtjänstlagen.

Vivi-Ann Blomqvist, enhetschef på individ- och familjeomsorgen, säger att man har kopplat in företagshälsovården, samt en ordinarie handledare som ska jobba med personalen. När det uppstår problem kring något av barnen så har man samtal med gode män och handläggare för att försöka se helheten runt barnet. Men Vivi-Ann Blomqvist understryker att det är ett fåtal som det är problem med.

– Det är synd att det läggs fokus på problem, det är så otroligt många som sköter sig exemplariskt.

Även hon är fundersam till varför personalen upplever att de inte blir hörda.

Kan det vara så att ni inte är tydliga?

– Jag kan inte ta ifrån dem deras upplevelse men i vissa lägen måste arbetet få ha sin gång. Vi jobbar med det här till hundra procent.