Den sjunde januari 2013 small det. En kraftig explosion i företaget Robotslips lokaler skakade Järnets industrihotell i centrala Västervik. Vid en senare undersökning visade det sig att det var ett filterhus som exploderat, en olycka utan misstanke om brott.

Förloppet blev våldsamt och branden spred sig snabbt.

Peter Helge minns den här kvällen tydligt. Han var räddningsledare och berättar att larmet till räddningstjänsten kom in klockan 17.14. Fem man skickades till platsen.

Artikelbild

| Brann. Ett par dagar efter branden såg det ut så här på platsen.

– Enligt första larmet hade man hört en smäll men inte sett något mer. Vi visste inte mer än så. Snart förstod vi att stora delar av fastigheten brann och vi började kalla in mer folk.

Han beskriver brandförloppet som oerhört snabbt och dramatiskt.

– I och med den första kraftiga explosionen trycktes dörrar och väggar ut i lokalen och man förlorade brandcellen som normalt avgränsar spridningen. Det gjorde att allt gick snabbt. Väldigt snabbt, säger han.

Huskomplexet var och är fortfarande stort. Flera verksamheter huserades där. Angränsande till huset fanns bland annat klätterklubben. Där fanns fanns medlemmar som hade barn med sig. De kände av tryckvågen av explosionen och kunde ta sig ut trots att ljuset försvann när elen slogs ut. De var skärrade, enligt intervjuer från dagen efter branden.

Artikelbild

| Small. Under cirka 40 minter small det flera gånger.

Branden skapade höga lågor och våldsamma eldmoln som steg mot en mörk himmel när lättantändliga material fattade eld. Det drog uppmärksamhet till sig och mängder av åskådare samlades utanför området för att bevittna de minst sagt spektakulära scenerna när delar av byggnaden försvann i lågorna. Räddningstjänsten spärrade av området så fort det var möjligt.

– Jag minns den första oron över att det skulle vara människor i huset. När vi förstod att det inte verkade vara så, kunde vi koncentrera oss på att rädda stora värden. Bland annat fanns dyrbara bilar i huset. Men det var knepigt. Vi kunde inte gå in på grund av rasrisken, den var överhängande, säger Peter Helge.

Artikelbild

| Då. Lars Ingbrand kunde börja riva i augusti samma år. Sedan följde flera undersökningar av marken för att ta bort förorenad mark.

Till slut fanns mellan 30 och 40 räddningstjänstmedarbetare på plats. Personal från Oskarshamn kom för att hjälpa till.

– Alla som inte var bortresta kunde ställa upp och komma in extra. Det minns jag tydligt, att alla ställde upp när det verkligen gällde.

Artikelbild

| Brandman. Räddningsledare Peter Helge berättar att han var "skittrött" när bilden togs. Han hade varit på plats hela natten.

Räddningstjänsten lyckades också stoppa det stora godståg som var på väg att lämna Linköping för att lasta timmer i Västervik.

– Det hade inte kunnat ställa sig där det var tänkt och vagnarna hade blockerat hela Västervik. Men vi fick tag i dem i tid, minns Peter Helge.

Artikelbild

Branden fortsatte att rasa och tog stora delar av huset.

Vad tänker du om branden så här fem år senare?

Artikelbild

– Jag minns allt väl eftersom inga personer kom fysiskt till skada, vilket i sammanhanget egentligen var en väldig tur. Hade det skett en halvtimme tidigare var det fler personer i lokalerna och det kunde slutat riktigt illa, det vill man knappt tänka på. Det är den största brand jag varit med om, och jag hoppas att jag ska slippa vara med om något liknande igen, säger han.

Ingen person skadades fysiskt. Giftig tjock rök spred sig över ett större område. Men vinden låg på från ”rätt” håll och röken drog inte in bland bostadshusen i området utan ner mot vattnet istället.

Artikelbild

Företaget DuPont Powder Coatings fick stänga av ventilationen på grund av röken och de fick skicka hem sitt nattskift. Räddningstjänsten gick ut med meddelande om att hålla sig inne.

Till slut avtog branden och man började få kontroll. Flera företag och andra hyresgäster drabbades i efterdyningarna. Flera flyttade från huset och ett par företag startades inte igen. Elen slogs ut men man fick ganska snabbt igång den igen. Värmen fick skötas med tillfälliga värmefläktar. Efter flera turer blev det rivning av längan längst ner mot vattnet. Och så smiddes planer på att bygga bostäder på platsen, istället för att återgå till industri. Och där står vi än i dag.

Artikelbild

Ägaren till fastigheten Lars Ingbrand minns kvällen för fem år sedan mycket väl. Men han vill blicka framåt istället för bakåt.

– Det är svårt att säga vad jag minns mest av den kvällen och branden. Jag kan inte peka ut något särskilt minne, inget sticker ut utan allt är väldigt klart. Jag minns allt känns det som. Det är riktigt klara minnen, även så här långt efteråt. Det var dramatiskt och tur att ingen kom till skada.

Artikelbild

– Nu hoppas jag att vi snart ska kunna komma igång med annat, säger han.