Det är Jesper Fritz, läkare som forskat inom klinisk och molekylär osteoporos, som har analyserat drygt 600 niondeklassares slutbetyg.

En del av eleverna hade haft 40 minuters idrottspass varje skoldag från första klass ända upp till årskurs nio. Dessa elevers slutbetyg jämfördes med tidigare elevers slutbetyg på skolan samt ytterligare elever på tre andra skolor.

Resultaten visar att pojkarnas betyg är i genomsnitt 13 poäng högre bland de elever som har haft daglig idrott på schemat.

Artikelbild

| Pulsträning. Läraren Daniel Hermansson på Vammarskolan tillsammans med elever. Bilden är från 2012 och tidigare publicerad i Norrköpings Tidningar.

Jesper Fritz avhandling, som presenterades i våras, utgår från datamaterial som samlats in i det så kallade Bunkefloprojektet, som pågick från 1999 till 2003. I projektet har sex årskullar Malmöelever haft idrott i skolan varje dag.

Vammarskolan i Valdemarsvik startade med pulspass för eleverna hösten 2011 och har märkt liknande effekter.

– När vi började var flickorna bättre än pojkarna. Då hade flickorna i snitt 70 meritpoäng mer än pojkarna. I våras var skillnaden nere på 27 meritpoäng. Det är en betydande förbättring, säger Daniel Hermansson, språklärare och pulsledare.

Målet med pulsträningen är att alla pojkar ska nå upp i flickornas nivå, så att det inte längre skiljer något mellan flickors och pojkars prestationer.

– Vår fasta övertygelse är att många pojkar inte får sitt rörelsebehov tillfredsställt. Dessutom märker vi mer och mer att dator och sociala medier tar allt mer tid, säger Daniel Hermansson.

När Vammarskolan körde i gång sitt pulsprojekt utgick de från en ”provklass” som hade pulspass under hela högstadiet.

– Den klassen lyckades exceptionellt väl.

Alla elever utom en fick minst E i alla ämnen. Och den elev, som inte nådde samtliga mål, misslyckades bara i ett ämne.

– Jag har aldrig sett något liknande tidigare.

Vammarskolans dåvarande lärare Daniel Hermansson, Mats Nahlbom, Daniel Kristoffersson och Mike Andersson tog kontakt med Paul Zientarski från skolan Naperville High i Chicago.

– Han sa att det är jätteviktigt att mäta pulsen, för om man inte gör det är det jättesvårt att veta om ansträngningen är tillräcklig.

Sedan ett år tillbaka har samtliga högstadieelever på Vammarskolan pulspass tre gånger i veckan. Dessutom har de två idrottslektioner.

– Det betyder att de är i idrottshallen varje dag. Det intressanta är att många elever tycker att pulspassen är roligare, kanske för att de inte blir bedömda då, säger Daniel Hermansson.

Pulsträningen är nämligen väldigt individuell och den har både lång- och kortsiktiga effekter.

– Kortsiktigt skapas ett lärfönster två timmar direkt efter träningen. För att få den effekten räcker det att ta en snabb promenad.

Daniel Hermansson och hans kollegor har utgått från vad Karolinska institutets Anders Hansen och Harvardprofessorn John Ratey kom fram till. Anders Hansen och John Ratey menar nämligen att man behöver träna minst tre gånger i veckan och då komma upp i 70 till 85 procent av sin maxpuls. Om man gör det så kan man efter tio till tolv veckor se att ett signalprotein som kallas BDNF, brain derived neurophotic factor, börjar bildas.

– En del kallar det här signalproteinet för ”miracle grow” och det är ett slags ”gödselmedel”.

Signalproteinet gör att hippocampus i hjärnan börjar bilda nya hjärnceller bland annat.

– Det går att se fysiska effekter i hjärnan efter ett år och då får man en ”2.0-hjärna” som blir snabbare.

Efter tre terminer går det att se att akademiska resultat förbättras. Skillnaderna märks mest i matematik, språk och läsförståelse.

– När vi lägger scheman ser vi till att eleverna har teoretiska ämnen direkt efter pulspassen. Och vi planerar in pulspass precis innan eleverna ska skriva nationella prov. Det tog sju år för oss att tänka om och få till schemat, men nu funkar det.

Totalt är nio lärare engagerade i pulspassen.

– Vi satsar på att det ska vara ett familjebygge så att det inte ska spela någon roll om någon är sjuk eller borta.