Veronica Öhr hade gått och lagt sig tidigt på torsdagskvällen, då hon inte mådde bra. Just när hon slumrat till vaknade hon med ett ryck av att det luktade rök i sovrummet.

Det räddade hennes liv.

– Det var något som bara klickade till. När jag gick upp såg jag att det brann i trappan. Jag drabbades av panik, och skulle bara ut. Det togs kanske 15, 20 sekunder innan jag var ute på garageuppfarten. Då var huset övertänt. Jag hann bara se lågorna i fönstren innan de exploderade.

Artikelbild

| Familjen Öhr, här representerad av Johanna, Jimmy och Veronica, intill husruinerna.

Veronica skakar på huvudet.

– Jag tänker mycket på hur nära det var att jag miste livet.

"Jag tänkte direkt på mamma"

Samtidigt befann sig dottern Johanna och maken Jimmy några kvarter bort, hemma hos Veronicas mamma.

Artikelbild

– Jag satt på mormors balkong när någon kom och skrek att det brann i vårt hus. Jag tänkte direkt på mamma, tog på mig foppatofflorna och bara sprang ut på gatan, säger Johanna.

Varken huset eller några av familjens ägodelar gick att rädda. Lågorna slukade kläder, möbler, bankkort, tandborstar, fotografier, priser från olika darttävlingar – allt.

Artikelbild

| Veronica tänker ofta på hur nära det var att hon miste livet i branden.

Chocken över förödelsen var stor.

– Allt var bara hysteriskt. Men brandmännen gjorde ett superjobb, som kunde rädda garaget bredvid huset, säger Veronica.

Artikelbild

| Familjens katt, Egon, dyker upp så fort familjen parkerat bilen på garageuppfarten. Just nu bor han hos grannarna.

– Ett stort tack till ambulanspersonalen också, som satt med pappa och mig i bilen, fyller Johanna i.

"Folk tittar snett på en"

Artikelbild

| Branden tog familjens hem, och i princip alla deras ägodelar.

När VT träffar familjen har det gått knappt en vecka efter katastrofen. Ännu har de inte hunnit smälta allt som hänt – och både Johanna och Veronica plågas av mardrömmar på nätterna. Trots allt är de tacksamma över att ha klarat sig utan fysiska skador, och över all hjälp som de fått av vänner och bekanta. Generösa grannar och släktingar har bidragit med kläder och andra prylar, och Veronicas mamma står för husrum fram till att familjen hittar ett eget boende.

Men de har också mötts av en hel del respektlöshet och brist på hänsyn – särskilt i samband med själva branden. Nyfikna människor kom från när och fjärran för att stå och se på när deras hem brann ner till grunden. Och fotografera.

– Vi tog väldigt illa upp av att folk stod och tog kort och filmade. En del tog selfies, som de sedan lade ut på Facebook, berättar Jimmy, som bad flera av dem att gå därifrån.

Efter branden har familjen dessutom fått stå ut med ryktesspridningar och illvilliga spekulationer om brandorsaken. Något som förstås gör ont – och gör att de överväger att lämna Gunnebo.

– Folk tittar snett på en. Det vore skönt att komma ifrån blickarna och pratet, säger Veronica.

Men det beslutet får vänta ett tag. Den närmaste tiden återstår en mängd praktiska saker att ordna för familjen. Alltifrån att ordna nya bankkort till att köpa kläder, möbler och hitta ett nytt boende.

– Men det är rätt skönt just nu, att ha saker att tänka på. Då slipper man tänka på branden.