Grusvägen blir smalare och smalare, jakttornen fler och fler. Sista biten är inte plogad. Patrik Kovacic, hans sambo och två små barn bor i ett gammalt hus mitt ute i skogen utanför Almvik. Vackert och vilt, med natur och djur bokstavligen in på knuten.

– Ser du elledningarna där borta. Vid skogsbrynet, säger han och pekar mot några elstolpar ett par hundra meter bort.

– Det är vår ledning in. Blåser det ner ett träd över ledningen har vi ingen ström. Vet du hur snabbt ett hus utan värme kyls ner?

Artikelbild

Redo. Dottern Elise klättrar runt bland lådorna som Patrik Kovacic ställt fram för att visa. Mat, kläder, första förband. . . ja, det mesta. Normalt förvaras utrustningen i ett frostfritt utrymme utanför huset.

Patric Kovacic är en så kallad ”preppare”, en person som förbereder sig på att överleva det värsta – exempelvis krig, naturkatastrofer och epidemier. Företeelsen har blivit så vanlig i Sverige att ordet kom med i Språkrådets nyordslista förra året.

– Egentligen gillar jag inte ordet riktigt. Många tycker att det är lite töntigt, och i USA är en del verkligen extrema. Jag ser det mer som att vi förbereder oss på att något kan hända. Att vara förberedd är inte fel, säger Patrik.

Patrik och hans sambo har alltid varit intresserade av friluftsliv och velat bo på landet. Men idén till att preppa, om vi hänger kvar vid det ordet, kom när Patrik och en arbetskamrat diskuterade vad som skulle hända om det blev krig. Det var i slutet av förra året då Putins planer och hotet från Ryssland diskuterades som mest.

Vad skulle man göra som privatperson om elen klipptes av, vattnet försvann och viktiga samhällsfunktioner slutade att fungera? Jobbarkompisen hade ingen aning, inte andra vänner heller, som Patrik pratade med.

Artikelbild

Mat. En stor låda är fylld med konserver och torrvaror. En specialare är den mindre lådan med godis.

– Då tänkte jag, f-n det här får jag ta tag i själv. Jag började läsa på, söka på nätet och lyssna på poddar. Det finns hur mycket information som helst för den som är intresserad.

I dag är det knappast risken för krig som Patrik ser som det största hotet. En väpnad konflikt står längst ner på den mentala ”risklista” som han har i huvudet. Störst är nog risken för strömavbrott, sedan för storm eller annat oväder, därefter att vattnet skulle försvinna eller bränder.

Artikelbild

Landet. Sårbarheten på landsbygden är större än inne i stan. – Men fördelarna överväger. Folk känner och hjälper varandra, säger Patrik.

I alla fall strömavbrott är något man får räkna med på landet.

– Det senaste var faktiskt på julafton. Vad spännande, tänkte jag, nu får vi ta fram våra krislådor och koka kaffe på spritköket. Men sen kom elen tillbaka efter bara 45 minuter, säger Patrik och skrattar lite.

Artikelbild

Konkret består krisberedskapen framför allt i ett antal lådor med diverse utrustning. Den stora krislådan innehåller bland annat stormkök, batteriradio, kniv, anteckningsbok med viktiga telefonnummer, rödsprit och lampolja. En annan låda innehåller bland annat toalettartiklar, hushållspapper och toapapper. En tredje engångsbestick, plastmuggar och papptallrikar.

– Det här är grejer som de flesta redan har hemma. Men vi har samlat det på ett och samma ställe, och vet precis var allting är.

Artikelbild

Lantlig idyll. Men vad händer vid ett längre strömavbrott eller någon annan oförutsedd händelse? Patric Kovacic har förberett sig på det mesta. - Vi klarar oss minst en vecka, säger han.

I en väska finns varma kläder och filtar. Familjen har också ett par förstahjälpen-lådor, flera brandsläckare och en hel låda med konserver och torrvaror. Allting förvaras i ett frostfritt utrymme på gården utanför huset. Där finns också ett bensindrivet, mindre elverk.

– Myndigheterna vill ju att man ska klara sig i 72 timmar, men vi skulle säkert klara minst en vecka. Först äter man ju det som finns i kylen, sedan frysen och det vanliga skafferiet. Sedan kan man ta fram nödlådan.

Artikelbild

Familj. Patric Kovacic och dottern Elise. I familjen finns också sambo och sex-årig son.

Patrik har också gjort i ordning en specialare, en mindre låda. Han öppnar locket.

– Choklad. Det kan vara gott om katastrofen kommer, säger han och skrattar lite igen.

Artikelbild

Ansvar. – Vad min sambo tycker? Hon tycker det är bra att jag håller på med det här. Då kan hon koncentrera sig på annat, säger Patrik Kovacic.

Det händer att en del kompisar suckar lite när Patrik berättar om sitt intresse. Kom igen nu, ge dig, så allvarligt kommer det aldrig bli. . . det är några vanliga kommentarer. Patrik själv ser det som att han förbereder familjen kanske inte på det värsta, men i alla fall på sådant som förr eller senare inträffar.

– Jag är inte speciellt orolig av mig, men vad som helst kan faktiskt hända. Sen är jag kanske lite nördig och intresserar mig mer än andra brukar göra.

Den nuvarande utrustningen tycker han är ganska komplett. På önskelistan står dock ett större, dieseldrivet elverk. Han googlar på telefonen för att visa.

– 28 000. Då skulle vi ha el till hela gården.