I hela landet finns bara ett 40-tal personer som är godkända för att ta hand om skadade djur och fåglar i mer än 48 timmar. En av dem är Urban Rundström i Århult, utanför Oskarshamn. Det är till honom som folk vänder sig om de till exempel hittar en trafikskadad kattuggla eller igelkottsungar som mist sin mamma.

Men det är få ensamma djurungar som verkligen saknar föräldrar. Folk tror att de är övergivna, eftersom de inte ser någon mamma eller pappa i närheten, men det är sällan det är så.

– Man ska aldrig betrakta en djurunge som övergiven, om inte mamman hittats död, säger Urban.

Artikelbild

| Föreläste. Urban Rundström, viltrehabiliterare från Vilthjälpen Oskarshamn, föreläste i Västervik om sitt arbete.

Ett undantag från den regeln är de många hjälplösa igelkottsungar som påträffades i somras. Totalt 24 stycken, från sju olika kullar, hittades på gräsmattor och parkeringar mitt på dagen, då de borde ha varit i boet hos sin mamma. Det tyder på att hon måste ha dött, eftersom ungarna var så små att de fortfarande var blinda.

Urban Rundström och hans sambo, Ingrid Reyper, lyckades rädda nästan alla av dem och placera ut dem på bra ställen på landet.

Vilthjälpen Oskarshamn har funnits fem–sex år i sin nuvarande form. Det är en del av Oskarshamnsbygdens Fågelklubb, men huvudorganisation är KFV Sverige. KFV står för ”katastrofhjälp fåglar och vilt”.

Urban och Ingrid har gått KFV:s utbildning till viltrehabiliterare. Anläggningen – som tar emot alla fågelarter plus hare, ekorre och igelkott – har också besiktats av en länsveterinär, innan länsstyrelsen gett klartecken.

En privatperson får ha hand om vilda djur och fåglar i max 48 timmar, men det är inte alltid lämpligt att ha kvar dem så länge, om de behöver vård.

– Det är de första 48 timmarna som är mest kritiska, så vi ser helst att vi får in dem så fort som möjligt, säger Urban.

Den som inte vet hur djuret i fråga ska skötas, kan lätt förvärra situationen. Då är det bäst att konsultera en rehabiliterare först. Till exempel om man vill erbjuda en fågel lite vatten. Är det en liten fågel, kan man ta en tandpetare, doppa den i honungsvatten och droppa på fågelns näbb. Då brukar de piggna till.

Mjölk är farligt för flera djurungar, bland annat hare och igelkott. Det räcker med vatten, om man vill ge dem något. Själv ger Urban dem en specialvälling som man kan köpa i djuraffär, samma sort som hundvalpar får.

Det märkliga är att djuren kan vara väldigt tama, när de bor hos Vilthjälpen, men efter några dagar i frihet är de åter skygga.

Urban får ingen ersättning för sitt arbete med djuren, utan det går runt på frivilliga gåvor, veterinärer som ställer upp utan kostnad och pengar ur egen ficka. Till vardags jobbar han skift på Scania i Oskarshamn.

Då verksamheten har mer kostnader än intäkter, ser Urban helst att folk kommer till honom med patienterna, i stället för tvärtom. Dock finns det fåglar som man inte bör ge sig på att fånga själv, som rovfåglar. Det kan bli blodvite för den som försöker.

På frågan varför han gör detta, svarar Urban att han känner ett ansvar att hjälpa djuren. De flesta av dem har råkat illa ut på grund av människan.

– Det är mycket bilar, fönster, fiskelinor, ledningar och vindkraftverk.

Själv har han inte haft några patienter som skadats av robotgräsklippare, men det vet han andra som har.

Vilthjälpen Oskarshamn har en blogg, där man kan läsa mer om verksamheten och dess patienter.