Först cancervården, sedan vårdplatserna. Det har varit ett tufft år för Lena Segerberg, Västerviksbo, tvåbarnsmamma och socialdemokratiskt landstingsråd med ansvar för sjukhusen i länet. I ett av otaliga debattinlägg om vården det senaste året beskrivs hon och den övriga landstingsmajoriteten som ”ett arbetsmiljöproblem” för den övriga personalen.

Diskussionen har varit tuff, intensiv – och ibland personlig.

– Det blir lätt väldigt mycket känslor när sjukvård debatteras. Det räcker ofta med att någon påstår något så sprider det sig och tas för sanning av många. Det är svårt att bemöta och att få fram fakta, säger Lena Segerberg.

Artikelbild

Stolt. Samarbetet mellan länets sjukhus är mycket bättre i dag än när Lena Segerberg började som landstingsråd för 15 år sedan. - Det är något jag är stolt över, säger hon.

När delar av cancervården skulle flyttas till Kalmar satte sig klinikchefen i Västervik emot förslaget. Segerberg har respekt för det, men konstaterar att det i slutänden är landstingsledningen som bestämmer. I dag är den så kallade nivåstruktureringen genomförd med, enligt henne, gott resultat.

– Vad jag förstår är det så. Jag har inte hört att det skulle vara några problem. Men jag kan inte säga hur många från Västervik som opererats i Kalmar eller att det ens är någon hittills. Det är en smal cancerdiagnos och det har bara gått några månader.

– Jag tycker fortfarande inte att det är något konstigt med att olika sjukhus specialiserar sig på olika saker. Om jag kunde välja mellan en läkare som gör 13, 50 eller 100 operationer om året, är det klart att jag skulle välja den som är mest erfaren. Det är grundtanken med hela förändringen.

När det gäller den andra stora debattfrågan – de indragna vårdplatserna – är Lena Segerberg självkritisk. Direkt efter sommaren förra året beslöt landstinget att förlänga sommarstängningen av 28 vårdplatser i Västervik och ytterligare platser i Oskarshamn och Kalmar. Orsaken var främst personalbrist – det fanns helt enkelt inte tillräckligt med personal för att öppna dem igen.

Artikelbild

Bäst. Diplomet för Sveriges bästa sjukhus 2016.

Men det gick snabbt, för snabbt.

– På så sätt kan jag förstå oron. Verksamheten kom till oss i augusti och sade att det hänt saker under sommaren, bland annat med uppsägningar, och att det inte gick att öppna igen. Man hade rätt, men jag tycker själv att det blev väldigt hastigt.

Artikelbild

Pendlare. Lena Segerberg tillbringar mesta tiden i Kalmar, där hon har sitt kontor på landstingets kansli. Det blir väldigt mycket pendlande i bil till hemmet i Västervik.

– Dessutom kunde vi haft en bättre dialog med personalen och de fackliga organisationerna. Den kritiken har jag också förståelse för.

Sedan dess har stängningen förlängts i flera omgångar och nu gäller fortfarande 22 platser i Västervik. Lena Segerberg kan inte säga om de någonsin kommer att öppna igen, utan menar att verksamheten är flexibel och att platsantalet hela tiden anpassas efter vilka behov som finns. Förändringar i organisation och teknisk utveckling i vården påverkar också.

Artikelbild

Bygger ut. Lena Segerberg framför Västerviks sjukhus. De kommande åren ska bland annat ett nytt psykiatrihus byggas på sjukhusområdet.

– Vi följer läget noga och har daglig koll på hur beläggningarna ser ut. Ja, vi kan faktiskt se det timme för timme. Vid vissa tider kan det förekomma överbeläggningar, men vid andra kan det tvärtom stå sängar tomma.

– Sjukhuschefen och den övriga ledningen har möjlighet att variera platserna utifrån behov. Å ena sidan kan de gå upp i antal om behovet ökar, å andra sidan är det orimligt att ta in hyrpersonal för platser som bara står tomma.

Artikelbild

Socialdemokrat. Vietnamkriget och diskussioner med föräldrarna väckte Lena Segerbergs politiska intresse.

Och som patient ska man inte påverkas av detta?

– Nej. Jag vet att oppositionen påstår att patienter skickas hem, men det stämmer inte. Det är tragiskt att komma med såna påståenden. Alla som är sjuka och behöver sjukhusvård ska få det. Självklart. Om inte, ska det anmälas.

Artikelbild

| MAJORITET. Lena Segerberg tillsammans med landstingsråden Jessica Rydell (MP), Anders Henriksson (S) och Linda Fleetwood (V).

Lena Segerberg jobbar normalt tre-fyra dagar på landstingets kansli i Kalmar. Tillsammans med möten runt om i länet blir det en väldig massa resande, cirka 7 000 mil i bil per år. Men nu är hon på hemmaplan i Västervik och tar emot i sjukhusets huvudentré.

Hon kommenterar kvällstidningarnas löpsedlar om att Kalle Moraeus ska petas från Så ska det låta (ett favoritprogram) och hälsar på en bekant.

– Hej, hej, hur är läget? Med mig? Bara bra, tack.

På väggen i sammanträdesrummet, som vi lånar, hänger som av en händelse ett diplom. Västervik, Sveriges bästa sjukhus 2016.

– Det var naturligtvis fantastiskt roligt. Vi står inför stora utmaningar, inte minst när gäller bemanningen, men det allra mesta i vården fungerar väldigt bra. Vi har chefer som brinner för verksamheten, väldigt engagerad personal och en ambition att göra allt lite bättre varje dag.

Med undantag för ett år utan politiska uppdrag och några år som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden under 90-talet har Lena Segerberg alltid varit engagerad i landstingspolitiken. I två omgångar dessutom. Först som ledamot i landstingsfullmäktige under tolv år, och sedan från 2001 som landstingsråd på heltid.

När hon först kom in i landstinget var hon 21 år gammal.

– Jag var både yngst och kvinna. Det blev stora rubriker. Jag tror att jag har kvar artikeln i VT.

– Det var roligt men också tufft. Man skulle veta sin plats och inte sticka upp mot de som var äldre, och dessutom ofta män. Den inställningen fanns också i socialdemokratin. Det finns fortfarande saker att jobba med, men det har blivit väldigt mycket bättre sedan dess.

Uppehållet där på 90-talet, vad berodde det på?

– Jag tyckte att jag hade svårt att hinna med och ville vara hemma med barnen mer. Jag hade en bild av att vara hemma, baka bullar och umgås mycket. Men när bullarna var uppätna, sprang ju barnen ut till kompisarna. I dag tror jag att det handlade mer om min egen känsla av otillräcklighet, och mindre om barnens behov.

Det politiska intresset väcktes tidigt. Lena Segerbergs båda föräldrar var aktiva socialdemokrater och pappan arbetade dessutom fackligt. De diskuterade ofta politik, inte minst Vietnamkriget, i hemmet. På 60-talet var dessutom hela samhällsdebatten politiserad, och vriden åt vänster, på ett helt annat sätt än i dag.

Lena var med i socialdemokraternas barnorganisation Unga Örnar och gick med i ungdomsförbundet SSU 13 år gammal. En period jobbade hon också som ungdomsledare i Unga Örnar. Sedan dess har hon varit partiet, och det politiska arbetet, trogen.

– Min drivkraft är nog att påverka och förändra. För det behöver man makt och en relativt hög position. Det är ingenting att sticka under stol med.

I år fyller hon 61 år. Förra året lämnade hon posten som ordförande i partidistriktet och för någon vecka sedan samma uppdrag för Västerviks S-kvinnor. Är det, till sist, dags att trappa ner? Nja, vi får se.

– Jag vet faktiskt inte. Jag kommer att vara aktiv i valarbetet och vill vara med på något sätt efter valet också. Men i vilken roll är för tidigt att säga.