Veikko Kärki (S) har funnits med i Västervikspolitiken i flera decennier. Han har suttit med i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, och han har varit ordförande i Tekniska nämnden, och Västervik Miljö och Energi AB som varit huvudmän för fjärrvärme och vatten- och avlopp.

– När vi har tagit ställning till avgiftsförändringar har vi ofta tittat på hur det ser ut i kommunerna runt omkring.

Han tar Nils Holgersson-undersökningen som exempel. Den tittar inte på byggkostnader, men däremot förbrukningsavgifterna för bland annat el-, värme och VA.

– Där har Västervik legat bra till i många år.

Däremot säger han att man inte har tittat på bygglovsavgifter och olika anslutningsavgifter samlat.

Av de avgifter som Janne Näsström undersökt hade bygglovsavgiften höjts mest.

– Det är mer regler kring byggande i dag än på 80-talet. Jag tror att det har drivit upp avgiften, säger Lennart Petersson (S), ordförande i miljö- och byggnadsnämnden.

Han får åtminstone delvis stöd av Västerviks förre stadsarkitekt Per Knutsson. Han har arbetat med bygglovsfrågor sedan 70-talet. I dag är han pensionär, men utför en del konsultuppdrag.

– Jag tror att den andel av bygglovsavgiften som finansieras via skatten har sjunkit genom åren.

Enligt honom varierar synen på hur mycket byggaren ska stå för, och hur mycket som ska skattefinansieras från kommun till kommun. I samband med en översyn av avgifterna i slutet av 90-talet tittade Västervik på hur andra kommuner gör:

– Det var stora skillnader. Det fanns några små kommuner där man inte tog ut någon bygglovsavgift alls.

Han för in ytterligare en aspekt: Effektivitet. Utför kommunen arbetet på effektivaste sätt. eller skulle det gå att sänka kostnaden?

– Det var en fråga som inte diskuterades på allvar bland politikerna så länge jag jobbade.

Intresseorganisationen NRN, Näringslivets Regelnämnd, har granskat bygglovshantering. Man använde ett typfall med en 300 kvadratmeter stor industribyggnad.

– Ett ganska enkelt bygglovsärende. Dyraste kommunen tog 170 000 kronor för ett bygglov, den billigaste 5 000 kronor, berättar August Liljeqvist på NRN.

Ett problem enligt honom är att lagen tolkas olika av kommunerna.

– En kommun kan tycka att det krävs väldigt många arbetstimmar för att leva upp till lagen och tar betalt därefter, medan en annan kommun har en enklare handläggning. Det borde vara kommunernas ansvar att jämföra sig med varandra så att vi får en mer enhetlig tillämpning.