Att ha blivit imponerande 100 år något som Alice Thoor tar med ro.

– Jag känner mig inte så gammal. Jag har ett bra liv och det känns bra att jag inte bara ligger i en säng, säger hon när hon tar emot i den rymliga lägenheten på äldreboendet Rosavilla i centrala Västervik.

Dit flyttade hon för snart ett år sedan. Efter att ha ramlat och skadat sig flera gånger funkade det inte att bo ensam hemma längre.

Artikelbild

| Långt liv. Alice Thoor har levt ett långt liv och hela tiden varit fysiskt aktiv.

– Jag hade gärna bott kvar, men jag har det bra här också, säger hon med tydlig adress till personalen på Rosavilla, som hon uppskattar enormt.

Hon har daglig kontakt med dottern Inger Bolmelid, som också bor i Västervik och som hjälper sin mamma en hel del. Inte bara med det livsviktiga.

– Jag fixar hennes hår och så hjälper jag henne att hitta kläder som matchar. Det är viktigt för henne att hon fortfarande ska vara fin och ha kläder som passar ihop, berättar Inger.

Kanske är det förmågan att fortfarande bry sig om de vardagliga tingen som bidragit till att hon blivit så gammal. Det faktum att hon levt ett fysiskt aktivt liv gör säkert också sitt till.

Artikelbild

| Inte stilla. Just nu sitter hon i rullstol, men Alice Thoor är imponerande rörlig för sin ålder.

Idrottsintresset väcktes tidigt hos Alice och i tidiga ungdomen var hon med och bildade ett damfotbollslag i hemorten Locknevi. Då detta var på 1930-talet var laget förmodligen ett av de första rena damlagen i Sverige.

Senare i livet fastnade Alice för bowlingsporten. Hon var med när bowlingklubben Trill spelade i den högsta serien, Allsvenskan. För att kunna ta sig själv och de andra damerna i laget till matcherna såg Alice till att sent omsider, vid 48 års ålder, ta körkort.

Artikelbild

| Skål! Fyller man 100 år, som Alice Thoor, kan man unna sig ett glas champagne.

– Det var jag som körde bilen, berättar hon.

Intresset fortsatte långt efter pension, i föreningen Bowlingpensionärerna. Alice var en aktiv bowlare ända tills hon fyllde 90 år.

I dag är idrottsintresset begränsat till tv-tittande. Förutom fotboll är ishockey och friidrott sporter som Alice gärna tittar på.

– Fast å, så gärna jag skulle vilja spela bowling. Om jag bara kunde! säger hon längtansfullt.

Alice Thoor växte upp på en gård i Åninge i närheten av Locknevi. Som ett av två barn på ett välmående lantbruk hade hon en god uppväxt i en tid då många hade det knapert.

När hon skulle ut i yrkeslivet valde hon att inte fortsätta lantbrukstraditionen. I stället sökte hon sig till sjukvården. Hon började sin karriär på Norra sjukhuset i Västervik efter att ha lockats dit av sin bästa väninna. Varje dag cyklade hon fram och tillbaka från hemmet i Locknevi – en sträcka som för oss bekväma nutidsmänniskor kan tyckas lång.

– Äsch, det gick rätt så fort att cykla, säger Alice avvärjande när hon ser min imponerade min.

Så småningom hamnade hon på Västerviks sjukhus där hon jobbade bland annat på förlossningen, kirurgen och röntgenavdelningen.

Hon gifte sig med sin Folke 1947 och de fick två döttrar tillsammans. Under sitt liv tillsammans gjorde paret gärna resor, bland annat till Grekland, Kanarieöarna och Italien.

Den 19 januari är det exakt 100 år sedan hon föddes och då blir det stort firande på Rosavilla. Alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn med familjer – 22 stycken – kommer från olika håll av landet för att fira Alice.

Vilket är ditt bästa tips för att bli 100 år?

– Man får inte bara sitta på ett ställe och inte bry sig om något.