Priserna på skogsmark har aldrig varit så höga som nu, i alla fall inte i södra Sverige. Mängder av skogsmark byter ägare varje år. Långt ifrån alla försäljningar sker på den öppna marknaden.

Det berättar Magnus Christiansson i bilen på väg till trakterna kring Totebo. Han är fastighetsmäklare och skogsmästare på LRF konsult i Västervik.

– Ofta, i alla fall i det allra flesta försäljningarna, så har man redan en köpare. Den kan vara en granne eller en släkting som vill ta över och köpa, det är det vanligaste.

Artikelbild

| Statistik. LRF gör undersökningar för att kartlägga det mesta som handlar om skog. Ett exempel: kvinnor äger ofta skog, men köper inte lika mycket som män.

Magnus Christiansson är med vid försäljningen av i snitt tio skogsfastigheter per år.

Vi är framme vid Storängen utanför Totebo. Här har Ola Hjalmarsson och hans familj sitt sommarnöje, jaktmarker och en hel del skogsmark. Kaffet är på, bullarna framtagna och sonen Alexander som är tre år springer nyfiket och lite blygt in i köket där vi sitter.

– Min farfar ägde gården från början, min far och en faster tog över efter honom. Sedan köpte pappa ut min faster. Nu är det jag och min familj som äger Storängen. Jag hoppas ju att mina barn ska ta över en dag, men det ska ju ske av intresse, inte av att de känner sig tvingade, säger Ola.

Själv har han det "i blodet" som han säger.

Artikelbild

| Generation. De investeringar och arbete som läggs ner nu kommer komma sonen Alexander och hans syster till gagn i framtiden. Skogsbruk handlar ofta om långsiktighet.

Skogsmarksarealen har Ola Hjalmarsson utökat i etapper. Tre köp har det blivit de senaste 22 åren, det senaste har inte gått igenom ännu. När det gjort det, blir gården 300 hektar stor. Medelstorleken på en gård i länet är 50 hektar.

Det är mark i direkt anslutning till den ursprungliga gården som köpts.

Artikelbild

| Mäklare. Magnus Christiansson är både skogsmästare och fastighetsmäklare. Han säljer cirka tio obejkt om året, många kommer aldrig ut på marknaden.

– Egentligen har jag haft en väldigt tur där, att det har funnits den möjligheten, annars hade det nog inte blivit av.

Magnus Christiansson säger att det är populärt att köpa mark som gränsar till den egna.

Artikelbild

| Intresse. Alexander Hjalmarsson är redan intresserad. Han har en motorsåg, en leksak så klart, och vill bli jägare.

– Dels är det bra rent ekonomiskt, och skötseln blir lättare. Nu är det också de låga räntorna som spelar in, det är billigt att låna, då blir det också lite dyrare att köpa.

Ola Hjalmarsson:

– Jag vill inte ångra mig sedan, jag har passat på. Det är många som går och tänker: "Den där marken borde jag ha köpt när det fanns chans". Så behöver inte jag tänka om några år.

Ola är statistiskt sett en ganska typisk skogsköpare. Det är en man, 52 år gammal, som äger skog sedan tidigare. Ola är yngre, 43 år.

En fråga som Ola och andra skogsägare har svårt att svara på är varför de köper skog. Skälen är inte alltid ekonomiska, eftersom den direkta avkastningen inte är särskilt hög. Det blir däremot ofta lånen.

– Jag har jagat nästan så länge jag kan minnas. Det började nog med det intresset, att kunna jaga mer på min egen mark. Det hade varit väldigt mycket billigare att arrendera jaktmarker i alla fall, skrattar Ola.

Ola är egenföretagare och sköter skogen på fritiden. Skogsbruket tar mer och mer tid, även om det kanske inte var tänkt att bli så.

– Allt eftersom åren går har intresset för att arbeta i skogen också blivit större. Jag gör så mycket jag kan själv. Jag gillar att jobba med kroppen. Man slipper gå på gym i alla fall.

Sonen Alexander kommer in i köket igen för att äta lite på sin bulle. Ola berättar att Alexander redan har en liten motorsåg, och har varit med på jakt.

– Det jag gör nu, det arbete som jag lägger ner kommer inte jag ha jättestor ekonomisk nytta av. Jag sparar en del pengar på att jag gör exempelvis röjningen själv, men jag planerar framåt, för kommande generationer.