Tre ting – språket, medborgarskapet och konstitutionen (SMK) – ger oss de minsta gemensamma nämnarna för en nationell sammanhållning tvärs igenom och förbi alla kulturella och religiösa olikheter.
Att vilja känna tillhörighet till det land man växer upp i är en fullständigt naturlig mänsklig drift som har med identitet och ens egna framtida möjligheter att göra. Som till exempel Damon Rasti, en ung pojke med iranskt påbrå, noterade i ett skolhäfte: ”Jag skrev glatt att jag älskade när Sverige vann i fotboll och hatade när Sverige förlorade i hockey” (SvD 22/11-12). Detta fick han dock bannor av sin far för. Denne insisterade på att han skulle behålla hans, den vuxnes kultur och identitet. Texten fick suddas bort. Dock fortsatte den unge pojken att försöka knyta an till det nya landet – tyvärr med en del bakslag. Det räcker inte alltid att som nyanländ med ett ”annorlunda etniskt utseende” vilja vara svensk. Förutom tillbakahållande krafter hemifrån möts han ofta av ifrågasättanden utifrån, vilket är i högsta grad tragiskt och orättfärdigt. Men med utbildning kring och erfarenhet av den mänskliga hud och hårfärgens icke-logiska koppling till individuell karaktär och personlighet borde det mesta av denna fördomsfullhet, eller xenofobi, kunna elimineras.
1. Språket
Men både innan och efter att detta har skett krävs, som en grundförutsättning för integration, kunskap i det nya landets språk. Språket är dörren in till förståelse av både landets nutid och historia, samt ett verktyg att förmedla sina egna unika erfarenheter med och i det goda fallet berika det nya landet. Inte minst krävs det för att kunna förstå och delta i den politiska debatten och därmed påverka de beslut som man själv berörs av!
2. Medborgarskapet
I de flesta andra demokratiska kulturländer är det självklart att det följer skyldigheter och inte bara rättigheter med att bli medborgare – dock inte i Sverige. Så här skulle det till exempel kunna låta om vi tog efter det kanadensiska sättet att se på medborgarskapet. Ordet Kanada har här ersatts av Sverige. (i övers.): Svenska medborgare har rättigheter och skyldigheter. Dessa härstammar från vår historia, är säkrade genom svensk lag och återspeglar vår gemensamma identitet, våra traditioner och värderingar.”Detta känns som en utmärkt beskrivning av grunderna för ett utvecklat svenskt medborgarskap. Lyssnar du Erik Ullenhag?
3. Konstitutionen
Det konstitutionella värdet – tydliggörandet av våra gemensamma rättigheter och skyldigheter – saknas lika starkt om inte starkare i Sverige än en genomtänkt medborgarskapsprocess. Någon har liknat våra grundlagar vid ”en kommunal städstadga” – föga inspirerande. Ett förslag på hur allt detta ska lösas har jag lämnat i min senaste bok Sverige förnyat. Jag har även startat en stiftelse – Svensk Reform – vars huvudsyfte är att verka för en förbättring inom de tre nämnda områdena, framförallt sistnämnda. Men att starta är en sak, att driva det hela framåt är en annan. Det behövs assistans, flera som ser värdet i detta och vill stödja arbetet.
I det korta perspektivet behövs däremot förstås helt andra åtgärder för att få bukt med både utanförskap och arbetslöshet. Vilka dessa kan tänkas vara får bli ämnet för en helt annan text.