Nio års fängelse för skattefusk kan väcka uppseende i de flesta länder. Ett så långt straff väcker frågor om brottets art och vilka svåra konsekvenser det kan ha haft för samhället som motiverar hårdheten. Utfärdas domen dessutom efter en fejkad rättegång som ägt rum i den åtalades frånvaro kan det väcka hela världens uppmärksamhet.
Det är just vad som skett i Ryssland. Propagandaprocessen mot juristen Sergej Magnitskij är den första mot en död man på ett halvt årtusende, men är representativ för Putins förföljelse av oppositionella, från oligarken Chodorkovskij till den nu inledda processen mot oppositionsledaren Navalny.
Magnitskijs ”brott” var att 2008 ha avslöjat fall av grov korruption med myndigheters inblandning, som ombud för den utländske investeraren William Browder som fått företag stulna av ryska statsfunktionärer. För detta greps Magnitskij omgående, medan brottslingarna gick fria. Hans kolleger, ett halvdussin ryska affärsadvokater, lämnade snabbt landet, men Magnitskij vägrade och avled efter tortyr i ett ryskt fängelse 2009.
Sedan dess har rättegången fortsatt mot den döde, hans familj och arbetsgivare. Aktioner mot denna orättvisa har ägt rum i en rad länder, däribland Sverige där förra året närmare 60 riksdagsledamöter från sju partier uppmanade regeringen att verka för en EU-lagstiftning mot de skyldiga. En förebild finns i USA:s sanktionslag från 2012, The Magnitsky Act, enligt vilken skyldiga till MR-brott kan vägras visum och få egendom beslagtagen.
Efter det förklarade Putin att fallet Magnitskij var en prioriterad fråga på hans utrikespolitiska agenda, att denne var skyldig och de utpekade oskyldiga, samt att inga fel hade begåtts. Det stred mot ett tidigare utlåtande från presidentens eget råd för mänskliga rättigheter om begångna övergrepp. Som svar på USA-lagen förbjöds vid årsskiftet amerikansk adoption av ryska barn.
Putins prestigefyllda agerande kan tyckas kontraproduktivt, men har sin inhemska förklaring. Fallet är trots den starka mediekontrollen välkänt i Ryssland och används av oppositionen som symbol för regimens totalitära styre. USA-lagen gav stöd åt kritiken:
”Det är den mest pro-ryska lag som stiftats i något utländskt parlament”, hävdade den liberale oppositionsledaren Boris Nemtsov nyligen i ett vittnesmål i den amerikanska senaten. Och trots en massiv propagandakampanj från Kreml stöder en majoritet av ryssarna sanktionslagen, enligt en mätning från det oberoende Levada-institutet.
Det förklarar Putins dilemma; han måste skydda tjuvarna för att inte trotsa höga intressen i korruptionssystemet, och han kan inte ge kritikerna rätt. Alltså förnekelse av det uppenbara.
Det går inte så bra. Även Europarådet engagerar sig nu i fallet; i juni bekräftade rapportören Andreas Gross (soc) att det ryska agerandet strider mot alla rättsprinciper. Förhoppningsvis kan det bidra till att rädda William Browder i London från samma öde som Sergej Magnitskij.