Oppositionens skuggbudgetar visar olika sätt att förhålla sig till dilemmat. De små partierna som inte behöver tävla med Anders Borg i "ansvar" skapar egna reformutrymmen: Sverigedemokraterna stryper invandringen för att få pengar till annat. Vänsterpartiet höjer inkomstskatterna och återinför förmögenhets-, arvs och gåvo- samt fastighetsskatt. Miljöpartiet höjer alla klimatrelaterade skatter och inför några nya, som flygskatt och lastbilsskatt.

Socialdemokraterna sitter däremot i rävsaxen. I skuggbudgeten för 2014 säger man nej till femte jobbskatteavdraget, vilket ger 12 miljarder att lägga på annat. Men eftersom S har lovat att inte avskaffa ett femte jobbskatteavdrag är det bara en charad. De enda större skatteförändringar som S faktiskt tänker göra är att avskaffa ungdomsrabatten på arbetsgivaravgifterna och höja krogmomsen.

En S-regering kommer alltså inte att ha mycket större skatteintäkter än Alliansregeringen, och frågan är vilka reformer i S budgetmotion som då ryker. Är det satsningarna på arbetsmarknadspolitik, a-kassa och sjukförsäkring, eller är det mer troligt extramiljarderna till skolan och sjukvården?

Socialdemokraterna har ett dilemma till. MP har gjort klart att de inte stödjer en S-regering där de inte själva ingår.

Men ingen vet hur kompromisserna i en rödgrön regering skulle se ut. S-väljare får helt enkelt acceptera att MP är grisen i säcken.

En koll i Miljöpartiets skuggbudget bör göra pragmatiska S-sympatisörer bekymrade. Vilka av MP:s miljardhöjningar av miljöskatterna kommer att bli verklighet? Högre bensinskatt som slår mot hushållen, eller lastbilsskatten, som slår mot näringslivet och hushållen?

Andra delar av MP:s budgetmotion framstår som ett normkritiskt seminarium. Det står inget om hur polisen ska utreda brott, utan vilka utbildningar i rasism, diskriminering, mångfald och värdegrund polisen ska genomgå. Det står inget om hur försvaret ska skydda den territoriella integriteten, utan vilka klimatanpassningsåtgärder försvaret ska vidta. Det står förvisso att skolan ska lära barn att läsa och räkna, men det står mer om skolans behov av genuspedagoger, utbildning i antirasism för lärare, samt ett "nationellt resurscentrum för normkritisk pedagogik".

I ljuset av Johan Lundbergs avslöjanden hur organisationer som Ibn Rushd, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén med flera framgångsrikt äskat skattemedel för att bedriva tvivelaktigt "antirasistiskt" arbete med bland annat antisemitiska talare, är det också knepigt att MP vill göra en kultursatsning där förorternas föreningsliv "kan skapa den kulturen som man vill vara delaktig i" (SVT 1/10). Efter bråket kring Omar Mustafa kanske detta inte är vad S vill förknippas med.

S och MP borde bli tydligare med vilka kompromisser de kan tänkas göra. S-väljare ska inte behöva köpa MP-grisen i säcken.