Hon är med om hästen tappar skon någonstans i skogen. Hon är med om hästen eller ryttaren vill ha vatten någon annanstans i skogen. Hon är med om ryttaren tappar veterinärkortet någonstans på väg ut ur skogen.

Hon är med hela dagen, hela kvällen, hela vägen. Hela distansritten. Fast hon inte sitter på hästryggen.

Annelie Pettersson är med på allt.

Artikelbild

Mary är värd en puss efter de tre första milen, tycker Susanne Linderson.

Annelie är "Hinknisse".

- Groomare heter sysslan på engelska och det är det vi kallas, säger Annelie.

Vi håller oss till "Hinknissen" eller "Hinknissan", då det har bättre klang. Vi håller oss till Annelie och hennes servarbil.

Det finns fler som hon. De sitter i sina bilar bakom hästarna i starten för traditionsrika Tjustritten. Solstrålarna söker sig in genom den öppna fönsterrutan och studsar mot kartan som ligger i knäet på Annelie.

- Hon kommer rida här från Brantestad och förbi Höghult och Hålbäckshult och tillbaka mot mål här, säger Annelie och pekar på kartan med en morot.

Åtta mil handlar det om för systern Susanne Linderson och hennes engelska fullblod Mary.

Mary vet vad som väntar. Hon känner på sig att det är dags för tävling. Hon äter gräs. Hon rafsar med hovarna mot marken. Hon har svårt att stå still.

- Det är lite ADHD-syndrom på henne idag, men det är bra. Vi kommer behöva den energin, säger Susanne innan starten.

Och när den tryter så ska Annelie finnas där med morötter, Risifrutti, vatten, sockerbetor och stöttande ord.

Efter åtta kilometer vid Lindhult behöver Mary en dusch.

- Mary har viljat gå fortare än Susanne har önskat. Mary vill lite för mycket. Det tar på psyket att vilja springa fortare, men inte få göra det. Då eldar hon upp sig och det gör henne trött snabbare. Samtidigt är det jobbigt för Susanne att behöva hålla tillbaka Mary hela tiden.

Det är en lång dag och det gäller att veta när man ska ta det lugnt och när man ska ösa på.

- Mary är framtagen som galopphäst och det finns mycket av det temperamentet i henne fortfarande. Hon måste lära sig att ta det mer piano men det är svårt när hon är så mycket crescendo, säger Annelie och kör vidare mot nästa Hinknisse-ställe.

Annelie har kontakt med Susanne via mobiltelefon.

Susanne och Mary närmar sig det första obligatoriska hälsokontrollen efter tre mil.

- Mary och Susanne har hållit 15,2 kilometer i timmen de senaste kilometrarna. Det är bra. Men Mary får inte ha mer än 64 i puls när hon går in i den obligatoriska vilan. Då diskas vi.

Första godkända häst i mål vinner. Det är reglerna.

Mary har 60 i puls i pausen. Susanne är också trött.

- Tänk dig själv att stå upp på en häst så länge. Det är som att springa två, tre mil, förklarar Annelie.

En veterinär kollar magen, hjärtat och lungorna på Mary.

- Det ska låta mycket om tarmarna. Som efter en kass kebab. Det är ett tecken på att alla tarmar fungerar, förklarar Annelie.

Det gör det.

Mary och Susanne får fortsätta sin ritt. Och Annelie får fortsätta att köra bil och vänta.

- Vi väntar och väntar och väntar. Man måste ha tålamod i den här rollen.

Till slut går Mary och Susanne i mål på sex timmar och sex minuter. Hon blir trea efter Eva Mårgård på Hästen Mykonos, Värmlands distansklubb på fem timmar och nio minuter och Kamilla Olsson på Lady D, Stenkyrkaortens distansklubb på fem timmar och åtta minuter.