Prisad hästsportförening i chock

- Vi är jättechockade, säger de i kör.Det har gått några veckor sedan Ellen Kornbeck och Elin Alexandersson tog emot utmärkelsen.Någon motivering till utnämningen kommer de inte ihåg. - Man undrar vad det är som är så speciellt med vår klubb? tänker Elin Alexandersson högt. Inte är det för klubblokalen i alla fall tänker jag tyst.Vi har åkt förbi de övergivna bostäderna längs med Bruksgatan och genom ett närsynt mörker för att komma till en lokal som ser ut att längta efter Ernst Kirchsteiger. Sneda hyllor i en färg som gud glömde bugar mot ett spartanskt inrett kök. Det påverkar dock inte stämningen. Det är trångt, men småklubbsvänligt och familjärt.Och mysigt i hästväg. Till och med klubbens maskot hunden Piraya är nått i hästväg. (Men det är en annan historia)Vi vill förstå hur ÖHF blev årets bästa ungdomsförening 2008.- För tio år sedan gjorde majoriteten av tjejerna inget här. Nu har de nått att göra. Det här är väldigt viktigt för tjejerna här i Överum och runt omkring, säger Mona Gustafsson från huvudstyrelsen.- Vet inte vad ungdomarna skulle göra annars om de inte var här. Hit kommer även de som inte är hästintresserade, säger Anna Reiser.Vi tar oss en titt i det nyrenoverade stallet för att få oss en bild av varför 100-130 medlemmar lockas till stallet varje vecka.- Är det du som är allergisk mot hästar eller? Det tog tid för er att komma hit. Ni borde ha kommit hit tidigare.Klubbens ordförande Roland Haller tittar fram bakom en häst och skrattar. Det är en hård, men hjärtlig stämning. - Alla känner varandra. Det känns som en familj, säger Elin Alexandersson.- Alla ska känner sig välkomna. Stämningen i stallet är väldigt viktig. Det är viktigare än resultaten, menar Ellen Kornbeck.Bakom klubbens succé döljer sig också ett starkt aktivitetsflöde.
- Vi ordnar mycket utbildningar och aktiviteter som filmkvällar och vi gör även grejer för de vuxna, avslöjar Alexandersson.- Ja som grötkvällar, gåbingo och annat, tillägger Reiser.-Vi försöker ha så mycket att göra som möjligt, menar Alexandersson.Klubben visar sig vara mer än en hästsportförening.
Okej ni vet inte varför ni fått priset, men hur känns det då att få priset? undrar fotografen.
- Jättekul! Ett tecken på att vi gjort nått bra, utbrister Alexandersson. - Nu blir vårt namn mer känt inom ridsporten och det är bra också, säger Reiser.Klubben har vänt på perspektiven och visat att en liten klubb, utan ridhall i utkanten av en uträknad region kan bli bäst.Och nu ska klubben bli ännu bättre.- Eftersom vi inte har lika bra förutsättningar som de större klubbarna så känns ju det här extra bra. Men jag tror vi har bättre förutsättningar än större klubbar när det gäller att få till ett bra samarbete i klubben. Men vi ska ändå försöka få en större dressyrtävling hit och fortsätta att göra kontinuerliga förbättrningar, menar Mona Gustafsson.- Vi har hela tiden något på gång, säger Kornbeck. - Har ni sagt att ni åkt till varit på ungdomskonferens? undrar Gustafsson.- Nä, säger ungdomarna med enad stämma.- Har ni sagt att ni ska på ridportsgalan tackvare priset då?- Nä.- De verkar fortfarande chockade av att de fått priset, säger Mona Gustafsson och ler brett.