Just före avspark i EM-premiären dånade gamla Nena-klassikern om 99 luftballonger ut i högtalarna på Rat Verlegh-stadion i Breda. Sen satt vi i den ljumma sommarkvällen, såg hur sviten bröts och hur guldfavoriten för första gången på 22 långa år inte slog Sverige i en mästerskapsmatch.

Det blev mållöst, var förutom Stina Blackstenius friläge och en riktigt vass räddning av Hedvig Lindahl, tämligen chanslöst och jag gissar att båda lagen ändå var ganska nöjda. Skrev det redan i går och förmodligen är det bäst för Sverige att inte vinna den här gruppen. Då kan vi inte få möta Tyskland igen förrän i en eventuell final – och med största säkerhet inte heller Frankrike. Dessutom hamnar antingen svårspelade England eller uppstickaren Spanien på den andra slutspelshalvan.

Det låter väl inte så dumt?

 

Det har snackats mycket (jag har själv gjort det) om att den svenska offensiven behöver bli bättre, men allra viktigast för att det ska gå långt i EM är att defensiven även fortsättningsvis är lika hållfast. Försvar var bästa anfall i Rio och kan så klart vara det här också. Hedvig Lindahl kommer inte att släppa många bollar förbi sig den här gången heller, det vågar jag lova.

Nu kom ovannämnda Blackstenius in, skapade nästan direkt sin chans och visade att hon är ett djupledshot som ska spela från start nästa gång. Kanske med gamla LFC-kompisen Fridolina Rolfö. Jag har länge haft svårt att förstå varför Lotta Schelin ska vara så given i det här laget. Att Elin Rubensson, eller någon annan, ersätter Olivia Schough tar jag för givet. Schelin kanske skulle kunna spela där, förresten.

 

Alla som såg Nederländerna vinna sin premiär mot Norge i söndags såg verkligen hur fart kan döda. Det här var inte i närheten av samma höghastighetsfotboll, inte alls lika rakt, raskt och tempostarkt, främst beroende på ett för ofta svagt passningsspel åt båda håll. Jag förstod att SVT-experten Daniel Nannskog stod och hoppade i tv-studion i paus och jag kan förstå det.

Det gjorde att det inte blev någon riktig rytm i matchen.

Man kan säga att Sverige gjorde en stark laginsats och det håller jag med om. Det är bra att spela jämnt med världens bästa lag, men frågan är om just detta Tyskland verkligen är laget att slå i detta mästerskap. Jag kan ha fullständigt fel här, men jag är inte alls säker på det.

 

Nu ska inte dras för stora växlar av någonting efter en match i ett mästerskap. Var det något som herrarnas senaste EM-slutspel, det i Frankrike i fjol, lärde oss så var det att fotboll kan vara en enkel sport där i det fallet 22 män jagar en boll i 120 minuter och Portugal vinner på förlängning eller straffar.

Men framförallt visade det att det viktiga inte är hur du vinner.

Det viktiga är att du gör det.

Till slut.

Portugal vann bara en match av sju, men vann hela EM.

 

Sverige inledde med att pressa högt, skaffade sig tidigt en massa hörnor, men tyvärr satt hon som verkligen borde slå dem (Magdalena Eriksson) på bänken och därifrån blir det sällan farligt.

Övriga LFC-are, Jessica Samuelsson och Jonna Andersson, hade hand om varsin försvarskant och gjorde det viktigaste med att stänga till bakåt. Ska det hända mer framåt får det göra det mot Ryssland och Italien.

 

Till sist 1: Tyskland spelade med Simon, Henning och Peter i backlinjen.

Till sist 2: med tanke på min minimala kunskap om mode (fråga hustrun) borde jag kanske inte uttala mig i ämnet, men de svenska överdragsjackorna av retromodell måste vara mästerskapets snyggaste.