Kroatien har varit här en gång förut i VM-historien. VM 1998 är för kroaterna vad 1994 är för svenskarna. Bronskantat och mytomspunnet.

Årets upplaga av Kroatien, en upplaga till brädden fylld av världsklass i form av bland annat Luka Modric, Ivan Rakitic och Mario Mandzukic, har nått nästan lika långt som Davor Suker och de andra gjorde då.

Vid avancemang mot England når de ännu längre.

På vägen dit har de gång på gång trotsat motgångar.

Straffar efter straffar

När Luka Modric missade en straff i slutminuterna i förlängningen mot Danmark såg det mörkt ut. Men i straffläggningen satte han sin, Danmark missade tre, och avancemanget var ett faktum.

När skadorna hopade sig för kroaterna och Mario Fernandes hittade en sen förlängningskvittering för Ryssland i kvartsfinalen så såg det mörkt ut – igen.

Och åter skulle det avgöras på straffar – den här gången dock med en straffläggningshjälte som hade haft ont ett bra tag.

Jag hade ont i en muskel under uppvärmningen. Min fysio gav mig lite massage och så kunde jag spela, säger målvakten Danijel Subasic till Fifa.
Sedan gjorde det ont igen, men jag ville inte ge upp. Jag visste att tränaren behövde ett till byte. Så under pausen fick massörerna göra lite snabbt jobb och, likt en f1-bil efter ett depåstopp, var jag som ny, fortsätter Subasic.

Väl i straffräddningen inledde han direkt med att rädda Fjodor Smolovs svaga Panenkaförsök. Det lade grunden till en andra raka straffläggningsseger.

"Fantastiskt lag"

I semfinalen möter man ett England som i sin åttondelsfinal tog kål på sitt VM-straffspöke genom att avfärda Colombia, där Jordan Pickford i målet blev stor hjälte. Och som är ute efter att bryta ännu en trend – en 52 år lång sådan utan VM-final eller VM-guld.

Så om det blir ännu en straffläggning är det två lag med självförtroende som möts kampen om en finaldejt med Frankrike på söndag i Moskva.

Men samtidigt – för att ta sig dit igen kommer det krävas något extra från kroaterna.

England har fantastiska spelare och ett fantastiskt lag. De har många unga spelare men de är bra, snabba och spelar för storklubbar, säger Subasic.
Vi bryr oss egentligen inte om vilka vi möter. Det viktigaste är att göra vårt bästa. Bara göra det så får vi se hur det slutar.