Han har kört speedway i drygt 40 år av sitt liv. Men något längre uppehåll än det han tvingades till efter att förra sommaren ramlat i trappen hemma i huset utanför Norrtälje och skadat axeln så illa så han tvingades till operation har Greg Hancock aldrig haft. Faktum är att han innan dess bara hade missat en enda GP-tävling sedan serien startade 1995.

Åtta månader hann det gå innan han satt på en speedwaycykel igen.

Under de månaderna var han dock aldrig orolig för att han inte skulle vara lika snabb som tidigare.

– Det kan jag inte säga att jag var. Det var mer att jag inte ville tappa mark i utvecklingen. Det händer så mycket och det kommer nya grejer hela tiden. Jag är ju sån att jag vill testa nytt hela tiden och nu kunde jag inte göra det. Det störde mig. Men att jag inte skulle kunna vara lika snabb oroade jag mig aldrig över, det var mer hur lång tid det skulle ta att bli det, säger Hancock.

I januari började han träna hemma i Kalifornien och under våren har han flugit fram och tillbaka över atlanten för att vara så väl förberedd som möjligt inför säsongen.

Och enligt honom själv så lär han bli att räkna med även i år.

– Jag känner mig snabb och cyklarna fungerar. Jag har fortfarande några små saker som jag behöver förbättra. Jag har haft lite problem med kopplingen och hade problem med starterna i de första matcherna i Polen. De kan bli mer konsekventa, men som du vet så får man vad man betalar för, säger Hancock och skrattar.

Att han är lösningen på spåren visade han i elitseriepremiären i tisdags när hans Dackarna gästade Eskilstuna Smederna. Fyra klockrena starter gav lika många heatsegrar.

Men i den sista starten kom missen som gjorde att Fredrik Lindgren och Nils-Kristian Iversen kunde ta en femetta och fullborda Smedernas mäktiga vändning och vinna matchen med 46–44.

– Jag lämnade mig lite utrymme för förbättringar, säger Hancock och skrattar igen innan han fortsätter:

– Vi gjorde en liten förändring inför sista heatet och när jag släppte kopplingen så grävde cykeln bara ner sig.

Elitseriepremiären var första gången sedan 2009 som Hancock körde för en annan klubb än Piraterna i Sverige och han menar att det känns lite märkligt att inte bege sig till Motala på tisdagarna.

– Det slog mig förra helgen när jag såg en bild på att Daniel (Davidsson) var uppe och tränade att jag inte är en del av Piraterna längre. Det känns lite märkligt.

På vilket sätt?

– Du har dina rutiner efter alla år. Du känner banan och alla människor runt om. Jag har bara härliga minnen från Motala. Man saknar folket och alla fans. Det är så många härliga människor och passionen de har för klubben är fantastisk. De vill bara göra ditt liv så enkelt som möjligt varje gång du är där. Så lämna är alltid tufft, för du fäster dig så med personerna i klubben, säger den förre Piratkaptenen.

Ditt bästa minne från dina åtta säsonger i Piraterna?

– Det som står ut är när vi vann första guldet uppe i Kumla. Allt klickade och alla jagade samma mål. Första vinsten är alltid speciell.

När årets GP-serie inleds i Warszawa så är det långt ifrån första vinsten som han jagar. Men efter fyra VM-titlar så är han långt ifrån mätt. Målet är att vinna den femte.

– Det är den enda orsaken till att jag håller på. Det är det som driver mig till att hela tiden försöka utvecklas. Varje gång jag åker ut så försöker jag vara bättre än dagen innan. Så jag är redo för rock and roll, säger Hancock och skrattar återigen.