Efter att ha varit en bärande pjäs i Vimmerby IF sedan han gick dit 2007 ville Johan Lundin dra ner på satsningen – men ändå fortsätta med fotbollen.

Han presenterades i november som nyförvärv i division 6-laget Hjorted/Totebo, men en tid efteråt svängde han och var klar för VFF.

Totalt sett blev det en bra säsong, utan att få till pricken över i:et som hade inneburit uppflyttning till division 3.

– Det känns surt, vi var så nära. Om man ser till säsongen som helhet så förtjänade vi att gå upp tycker jag, säger Johan Lundin som vann Koggligan i VFF.

Du missade sista matchen på grund av avstängning, men var i Linköping och tittade, hur var det?

– Det var nervöst. Jag var nervös redan när jag åkte dit. Det var en svängig match, killarna gjorde det bra som vann. Synd att det inte räckte.

Med facit i hand, när det gäller kvalet, så hade ett kryss hemma mot Högsby, på Bökensved i första kvalmatchen, räckt för avancemang.

– Vi hade lika gärna kunnat vinna mot dem. Samtidigt går det inte att säga "om" hela tiden. Nu är det som det är, vi kan inte göra något åt det nu, säger Lundin och lägger till:

– Egentligen är det ju vår svaga säsongsöppning och vårsäsong som fäller oss. Vi borde ha kunnat lägga en bättre grund där för att kunna vinna serien och gå upp direkt.

Vad var det som inte stämde i våras?

– Vi hade svårt att få ihop det lagmässigt i spelet. Alla drog inte riktigt åt samma håll i vår spelidé. Sedan försökte vi vara ett bolltrillande lag. Den ambitionen är bra, men vi kanske försökte lite väl mycket. När vi började spela rakare, och fick igång ett bra kantspel, började segrarna ramla in.

Hur var det att spela i division 4 efter så många år i division 2?

– Klart att tempot är högre i tvåan. Men fyran är inte enkel för det. Rent träningsmässigt är det rena semestern jämfört med Vimmerby, men jag måste göra mitt bästa hela tiden, annars bidrar jag inte till laget.

Du verkar fortfarande brinna för fotbollen, under matcherna är du minst sagt högljudd och styr och ställer?

– Ja, det är min spelstil och jag tror det är bäst både för laget och mig själv att jag fortsätter så. Jag varvade ner genom att komma till VFF, det är ingen hemlighet, däremot vill jag fortfarande vinna varje match. Det är det som driver mig.

Johan Lundin försvann under några veckor i somras från VFF-truppen. Anledningen: Vimmerby, som låg skrynkligt till i tabellen, behövde hans hjälp.

– Vimmerby ligger fortfarande mig varmast om hjärtat, så är det. Och när de ville ha hjälp, så kändes det rätt att komma dit, säger Johan Lundin.

– För egen del var det nyttigt att vara i Vimmerby några veckor. Jag var skadad en hel del förra året och körde mestadels rehab innan jag kom till VFF. Jag fick inte riktigt till mitt eget spel i början i VFF. I Vimmerby fick jag upp tempot igen och kunde prestera bra mycket bättre i VFF, säger Lundin.

Jag trodde nästan att du skulle bli kvar i Vimmerby säsongen ut, men så blev inte fallet?

– Jag hade bestämt mig innan att det bara skulle bli fem-sex matcher. Vimmerby tjatade och ville verkligen behålla mig. Jag var tvungen att göra något som kändes dumt mot någon av klubbarna. Men har jag väl bestämt mig, så håller jag det alltid. Förutom när det gäller Hjorted/Totebo då (skratt).

Hur kändes det för dig när Vimmerby åkte ut division 2 i år?

– Det var inte alls roligt. Jag lider med alla inblandade. Vimmerby är en förening som förtjänar att vara i tvåan, och vi behöver ett lag i närområdet som är högre upp i seriesystemet. Men laget har varit i nedre delen av tabellen i ett par år nu. Till slut gick det inte längre. Det kan vara välbehövligt att börja om i division 3.

Du, Jimmy Svensson och Magnus Eriksson var väldigt viktiga med andra ord?

– Jag själv var ju bofast i startelvan så gott som hela min tid i Vimmerby, så något bidrog jag ju med. Men klubben tappade flera andra viktiga spelare förutom oss tre. Det blev nog för mycket att ersätta.

Johan Lundin har spelat fotboll länge och har sett många spelare komma och gå. Han lyfter fram två – för honom okända innan säsongen – spelare som har imponerat på honom.

– Faiz Benatallah och Christopher Sjöblad. Faiz har kapaciteten och viljan för att nå långt. Och Sjöblad har inte gjort en dålig match på hela året. Det har varit kul att se de två, säger Johan.

Med årets trupp, hur tror du att VFF hade stått sig i division 3?

– Jag är övertygad om att vi hade hängt kvar, kanske legat någonstans i mitten. Så stor är inte skillnaden. Kolla bara på Högsby, de fick ihop 29 poäng i trean och var bara en poäng från sjätteplatsen. Vi var jämna med Högsby. I år hade VFF ett kanonläge att gå upp, men vi får se till att fixa det nästa år i stället. Våra träningar under andra halvan av den här säsongen var hundra gånger bättre än tidigare. Kan vi fortsätta på den vägen, så ser det bra ut.

Så det blir en fortsättning i VFF för din del?

– Ja, om inget konstigt händer så fortsätter jag. Jag är fortfarande sugen på fotboll och trivs bra i klubben.

Vimmerby är inte aktuellt nu när de trillat ner till trean?

– Nej, det har jag svårt att se. Klubben behöver en ordentlig nystart. Och då är inte jag, som varit där i hundra år, rätt spelare.